प्रभूतं मे शत्रुबलं शत्रुबलेन योधयिष्यामि नगरस्थानमटवीं वा तत्र मे श्ववराहयोः कलहे चण्डालस्येवान्यतरसिद्धिर्भविष्यतिण् आसाराणामटवीनां वा कण्टकमर्दनमेतत्करिष्यामिण् अत्युपचितं वा कोपभयान्नित्यमासन्नमरिबलं वासयेदन्यत्राभ्यन्तरकोपशङ्कायाः शत्रुयुद्धावरयुद्धकालश्च इत्यमित्रबलकालः ॥ कZ_०९.२.०६ ॥
prabhūtaṃ me śatrubalaṃ śatrubalena yodhayiṣyāmi nagarasthānam aṭavīṃ vā; tatra me śvavarāhayoḥ kalahe caṇḍālasya ivānyatarasiddhir bhaviṣyati; āsārāṇām aṭavīnāṃ vā kaṇṭakamardanam etat kariṣyāmi; atyupacitaṃ vā kopabhayān nityam āsannam aribalaṃ vāsayed anyatrābhyantarakopaśaṅkāyāḥ; śatruyuddhāvarayuddhakālaś ca—iti amitrabalakālaḥ
ଯେତେବେଳେ ମୋ ପାଖରେ ଘୁରାଇ/ବ୍ୟବହାର କରିପାରିବା ପର୍ଯ୍ୟନ୍ତ ପ୍ରଚୁର ଶତ୍ରୁବଳ ଥାଏ, ସେତେବେଳେ ମୁଁ ଶତ୍ରୁର ନିଜ ବଳଦ୍ୱାରା ଯୁଦ୍ଧ କରିବି—ଦୁର୍ଗ-ନଗରରେ ହେଉ କି ଅଟବୀରେ। ସେଠାରେ କୁକୁର ଓ ବରାହର କଳହରେ ଯେପରି ଚଣ୍ଡାଳ ଯେ ପକ୍ଷ ଜିତେ ସେହି ପକ୍ଷରୁ ଲାଭ ପାଏ, ସେପରି ଯେ ପକ୍ଷ ଜିତୁ ମୋର ସିଦ୍ଧି ହେବ। ଏଭଳି ଭାବେ ଆକ୍ରମଣ ଓ ଅଟବୀର ‘କଣ୍ଟକ’ (ବାଧା/ଉପଦ୍ରବ) ମର୍ଦ୍ଦନ ହେବ। ଆଉ ଯଦି ଶତ୍ରୁବଳ ଅତ୍ୟଧିକ ବଢ଼ିଯାଇଥାଏ, ତେବେ ତାହାର କ୍ରୋଧଭୟରୁ ତାହାକୁ ସଦା ନିକଟରେ ରଖିବା ଉଚିତ ନୁହେଁ; ଅଭ୍ୟନ୍ତରୀଣ ବିଦ୍ରୋହ ଶଙ୍କାରୁ ତାହାକୁ ଅନ୍ୟତ୍ର ରଖିବା ଉଚିତ। ଏହା ଶତ୍ରୁଯୁଦ୍ଧ ଓ ଅବର/ପ୍ରକ୍ସି-ଯୁଦ୍ଧର ସମୟ—ଅର୍ଥାତ୍ ଅମିତ୍ରବଳ ପ୍ରୟୋଗର ଅବସର।
Let rival forces exhaust each other; a third party can secure advantage regardless of which side prevails, provided it manages timing and positioning.
To prevent a nearby, concentrated hostile contingent from turning into an internal coup or revolt risk.