Śvetadvīpa-varṇana and Śāstra-pravartana (Śānti Parva 322)
जो श्रद्धालु, जितेन्द्रिय, धनसम्पन्न तथा शुभकर्म-परायण होते हैं, वे उत्तवसे अधिक उत्सवको, स्वर्गसे अधिक स्वर्गको तथा सुखसे अधिक सुखको पाते हैं ।।
bhīṣma uvāca | ye śraddhālavo jitendriyā dhanasaṃpannāḥ śubhakarma-parāyaṇāś ca bhavanti, te utsavād api adhikam utsavaṃ, svargād api adhikaṃ svargaṃ, sukhād api adhikaṃ sukhaṃ prāpnuvanti || vyāla-kuñjara-durgeṣu sarpa-caura-bhayeṣu ca | hastāvāpena gacchanti nāstikāḥ kim ataḥ param ||
ဘီရှ္မက မိန့်တော်မူသည်—ယုံကြည်သူ၊ အာရုံကိုထိန်းချုပ်နိုင်သူ၊ စည်းစိမ်ရှိသူ၊ ကုသိုလ်ကောင်း၌ အလေးထားသူတို့သည် ပွဲတော်ထက်မြင့်သော ပွဲတော်ကိုလည်းကောင်း၊ ကောင်းကင်ဘုံထက်မြင့်သော ကောင်းကင်ဘုံကိုလည်းကောင်း၊ သာမန်ပျော်ရွှင်မှုထက်လွန်သော ပျော်ရွှင်မှုကိုလည်းကောင်း ရရှိကြသည်။ သို့ရာတွင် မယုံကြည်သူတို့အတွက်မူ မင်းသည် လက်ကိုချည်နှောင်၍ နိုင်ငံမှ နှင်ထုတ်ကာ၊ တောရိုင်းတိရစ္ဆာန်များနှင့် မူးယစ်သကဲ့သို့ ရူးသွပ်သော ဆင်များကြောင့် ခက်ခဲကြမ်းတမ်းသည့် တောအုပ်များသို့ ပို့လွှတ်သည်။ ထိုနေရာများသည် မြွေ၊ သူခိုးတို့၏ ကြောက်ရွံ့မှုဖြင့် ပြည့်နှက်နေ၏။ ဤထက်ကြီးမားသော အပြစ်ဒဏ် ရှိနိုင်ပါသလော။
भीष्म उवाच
Bhishma contrasts the fruits of dharmic life—faith, sense-control, prosperity used for good deeds—with the social and karmic consequences of rejecting dharma: the former yields ever-greater joy and heavenly well-being, while the latter leads to disgrace, exclusion, and suffering.
In Bhishma’s instruction during the Śānti Parva, he describes how a king enforces order: unbelievers/deniers are shackled and expelled from the kingdom into dangerous wilderness, presented as a severe deterrent and a visible consequence of adharma.