न दण्डं न शिखां न यज्ञोपवीतं न चाच्छादनं चरति परमहंसः । न शीतं न चोष्णं न सुखं न दुःखं न मानावमानौ च; षडूर्मिवर्जं निन्दागर्वमत्सरदम्भमदर्पेच्छाद्वेषसुखदुःखकामक्रोधलोभमोहहर्षाहंकारादीन् च हित्वा स्ववपुः कुणपमिव दृश्यते । यतस्तद्वपुरपध्वस्तं संशयविपरीतमिथ्याज्ञानानां यो हेतुः तेन नित्यनिवृत्तः; तन्नित्यबोधः; तत्स्वयमेवावस्थितिः । तं शान्तमचलमद्वयानन्दविज्ञानघन एवास्मि । तदेव मम परमं धाम; तदेव शिखा च; तदेवोपवीतं च । परमात्मात्मनोरेकत्वज्ञानेन तयोर्भेद एव विभग्नः; सा सन्ध्या ॥ २॥
न । दण्डम् । न । शिखाम् । न । यज्ञोपवीतम् । न । च । आच्छादनम् । चरति । परमहंसः । न । शीतम् । न । च । उष्णम् । न । सुखम् । न । दुःखम् । न । मानः । अवमानौ । च । षट्-ऊर्मि-वर्जम् । निन्दा-गर्व-मत्सर-दम्भ-मद-आर्प-इच्छा-द्वेष-सुख-दुःख-काम-क्रोध-लोभ-मोह-हर्ष-अहंकार-आदीन् । च । हित्वा । स्व-वपुः । कुणपम् । इव । दृश्यते । यतः । तत् । वपुः । अपध्वस्तम् । संशय-विपरीत-मिथ्या-ज्ञानानाम् । यः । हेतुः । तेन । नित्य-निवृत्तः । तत् । नित्य-बोधः । तत् । स्वयम्-एव । अवस्थितिः । तम् । शान्तम् । अचलम् । अद्वय-आनन्द-विज्ञान-घनः । एव । अस्मि । तत् । एव । मम । परमम् । धाम । तत् । एव । शिखा । च । तत् । एव । उपवीतम् । च । परम-आत्म-आत्मनोः । एकत्व-ज्ञानेन । तयोः । भेदः । एव । विभग्नः । सा । सन्ध्या ॥ २॥
na daṇḍaṃ na śikhāṃ na yajñopavītaṃ na cācchādanaṃ carati paramahaṃsaḥ | na śītaṃ na coṣṇaṃ na sukhaṃ na duḥkhaṃ na mānāvamānau ca; ṣaḍūrmivarjaṃ nindā-garva-matsara-dambha-madārpecchā-dveṣa-sukha-duḥkha-kāma-krodha-lobha-moha-harṣāhaṃkārādīn ca hitvā svavapuḥ kuṇapam iva dṛśyate | yatas tad vapur apadhvastaṃ saṃśaya-viparīta-mithyā-jñānānāṃ yo hetus tena nitya-nivṛttaḥ; tan nitya-bodhaḥ; tat svayam evāvasthitiḥ | taṃ śāntam acalam advayānanda-vijñāna-ghana evāsmi | tad eva mama paramaṃ dhāma; tad eva śikhā ca; tad evopavītaṃ ca | paramātmātmanoḥ ekatva-jñānena tayoḥ bheda eva vibhagnaḥ; sā sandhyā || 2 ||
Paramahaṃsa tidak berjalan dengan tongkat, tidak dengan jambul, tidak dengan tali suci, bahkan tidak dengan penutup. Baginya tiada sejuk atau panas, tiada suka atau duka, tiada hormat atau hina; bebas daripada enam gelombang (lapar, dahaga, dukacita, khayal, tua, mati). Setelah meninggalkan celaan, kesombongan, iri hati, kepura-puraan, mabuk kelekatan, keangkuhan, keinginan, kebencian, suka dan duka, nafsu, marah, tamak, keliru, kegirangan, ego dan lain-lain, tubuhnya sendiri dipandang seakan-akan bangkai. Kerana tubuh itu—punca keraguan, pengetahuan terbalik dan kejahilan palsu—telah disangkal, dia sentiasa berundur daripadanya; dia adalah kesedaran yang tetap; dia teguh pada dirinya sendiri. Akulah sesungguhnya ketenangan yang tidak bergerak, kebahagiaan-kesedaran yang tidak-dual, padat sebagai pengetahuan. Itulah sahaja kediaman tertinggi-Ku; itulah sahaja jambul-Ku; itulah sahaja tali suci-Ku. Dengan pengetahuan tentang kesatuan Ātman Tertinggi dan diri, perbezaan keduanya terputus—itulah sandhyā (sembahyang peralihan).
The Paramahaṃsa does not go about with a staff, nor a topknot, nor a sacred thread, nor even a covering. For him there is neither cold nor heat, neither pleasure nor pain, neither honor nor dishonor; free from the six waves (hunger, thirst, sorrow, delusion, old age, death), abandoning blame, pride, envy, hypocrisy, intoxication, arrogance, desire, hatred, pleasure and pain, lust, anger, greed, delusion, elation, egoism and the rest, his own body is seen as though a corpse. Because that body—being the cause of doubt, perverted cognition, and false knowledge—has been sublated, he is ever withdrawn (from it); he is constant awareness; he is self-established. I am indeed that peaceful, unmoving, non-dual mass of bliss-consciousness. That alone is my supreme abode; that alone is my topknot; that alone is my sacred thread. By the knowledge of the oneness of the Supreme Self and the self, their difference is indeed cut asunder—this is the twilight worship (sandhyā).
A free Google sign-in keeps your chat saved across web and the app.
Read Upanishads in the Vedapath app
Scan the QR code to open this directly in the app, with audio, word-by-word meanings, and more.