HomeUpanishadsNirvanaVerse 44
Previous Verse
Next Verse

Verse 44

Nirvana

मनोनिरोधिनी कन्था। योगेन सदानन्दस्वरूपदर्शनम्। आनन्दभिक्षाशी। महाश्मशानेऽप्यानन्दवने वासः। एकान्तस्थानम्। आनन्दमठम्। उन्मन्यवस्था। शारदा चेष्टा। उन्मनी गतिः। निर्मलगात्रम्। निरालम्बपीठम्। अमृतकल्लोलानन्दक्रिया। पाण्डरगगनम्। महासिद्धान्तः। शमदमादिदिव्यशक्त्याचरणे क्षेत्रपात्रपटुता। परावरसंयोगः। तारकोपदेशाः। अद्वैतसदानन्दो देवता॥३७–४८॥

मनः-निरोधिनी कन्था। योगेन सदा-आनन्द-स्वरूप-दर्शनम्। आनन्द-भिक्षा-आशी। महा-श्मशाने अपि आनन्द-वने वासः। एकान्त-स्थानम्। आनन्द-मठम्। उन्मनी-अवस्था। शारदा चेष्टा। उन्मनी गतिः। निर्मल-गात्रम्। निरालम्ब-पीठम्। अमृत-कल्लोल-आनन्द-क्रिया। पाण्डर-गगनम्। महा-सिद्धान्तः। शम-दम-आदि-दिव्य-शक्त्य्-आचरणे क्षेत्र-पात्र-पटुता। पर-अवर-संयोगः। तारक-उपदेशाः। अद्वैत-सदा-आनन्दः देवता।

mano-nirodhinī kanthā | yogena sadānanda-svarūpa-darśanam | ānanda-bhikṣā-āśī | mahāśmaśāne 'py ānanda-vane vāsaḥ | ekānta-sthānam | ānanda-maṭham | unmanī-avasthā | śāradā ceṣṭā | unmanī gatiḥ | nirmala-gātram | nirālamba-pīṭham | amṛta-kallolānanda-kriyā | pāṇḍara-gaganam | mahā-siddhāntaḥ | śama-damādi-divya-śakty-ācarane kṣetra-pātra-paṭutā | parāvara-saṃyogaḥ | tārakopadeśāḥ | advaita-sadānando devatā ||37–48||

Jubah yang mengekang minda. Dengan yoga, terlihat hakikat diri yang sentiasa berbahagia. Hidup dengan sedekah kebahagiaan. Walau di tanah pembakaran agung, tetap berdiam di rimba kebahagiaan. Tempat sunyi. Biara kebahagiaan. Keadaan unmanī. Aktiviti Śāradā. Gerak unmanī. Tubuh yang disucikan. Tempat duduk tanpa sokongan. Amalan bahagia laksana gelombang amṛta. Langit putih. Doktrin agung. Kemahiran sebagai medan dan wadah dalam amalan kuasa ilahi bermula dengan śama dan dama. Pertemuan yang tinggi dan yang rendah. Petunjuk tāraka. Ketuhanan ialah Bukan-Dua, kebahagiaan abadi.

A cloak that restrains the mind. By yoga, the vision of the ever-blissful essential nature. One who lives on the alms of bliss. Dwelling, even in the great cremation-ground, in the grove of bliss. A solitary place. A monastery of bliss. The state of unmanī. The activity of Śāradā. The movement of unmanī. A purified body. A seat without support. The blissful activity of nectar-waves. The white sky. The great doctrine. Skillfulness as field and vessel in the practice of the divine powers beginning with śama and dama. The conjunction of the higher and the lower. The tāraka instructions. The deity is non-dual ever-bliss.

Advaita realization expressed through yogic mano-nirodha and unmanīMahavakya: Consonant with ‘Prajnānam Brahma’ insofar as the ‘white sky’/pure awareness is treated as Brahman; also aligns with ‘Aham Brahmāsmi’ in the non-dual identification implied by ‘advaita-sadānanda’.AtharvaChandas: Prose (gadya)