Virāṭanagara-nivāsa-nirṇaya
Decision to Reside in Virāṭa’s City
इत्येतद् वो मया55ख्यातं विहरिष्याम्यहं यथा । इस प्रकार मैंने तुमलोगोंको बता दिया कि विराटनगरमें मैं किस प्रकार रहूँगा || २७३ || (वैशग्पायन उवाच एवं निर्दिश्य चात्मानं भीमसेनमुवाच ह ।। वैशम्पायनजी कहते हैं--जनमेजय! इस प्रकार अज्ञातवासमें अपने द्वारा किये जानेवाले कार्यको बतलाकर युधिष्छिर भीमसेनसे बोले। युधिछिर उवाच भीमसेन कथं कर्म मात्स्यराष्ट्रे करिष्यसि ।। हत्वा क्रोधवशांस्तत्र पर्वते गन्धमादने । यक्षान् क्रोधाभिताम्राक्षान् राक्षसांश्षापि पौरुषान् । प्रादा: पाउचालकन्यायै पद्मानि सुबहून्यपि ।। युधिष्ठिरने पूछा--भीमसेन! तुम मत्स्यदेशमें किस प्रकार कोई कार्य कर सकोगे? तुमने गन्धमादन पर्वतपर क्रोधसे सदा लाल आँखें किये रहनेवाले क्रोधवश नामक यक्षों और महापराक्रमी राक्षस्रोंका वध करके पांचालराजकुमारी द्रौपदीको बहुत-से कमल लाकर दिये थे। बकं राक्षसराजानं भीषणं पुरुषादकम् | जध्निवानसि कौन्तेय ब्राह्मणार्थमरिंदम ।। क्षेमा चाभयसंवीता होकचक्रा त्वया कृता ।। शत्रुहन्ता भीम! ब्राह्मणपरिवारकी रक्षाके लिये तुमने भयानक आकृतिवाले नरभक्षी राक्षलराज बकको भी मार डाला था और इस प्रकार एकचक्रा नगरीको भयरहित एवं कल्याणयुक्त बनाया था। हिडिम्बं च महावीर्य किर्मीरें चैव राक्षसम् | त्वया हत्वा महाबाहों वन॑ निष्कण्टकं कृतम् ।। महाबाहो! तुमने महावीर हिडिम्ब और राक्षस किर्मीरको मारकर वनको निष्कण्टक बनाया था। आपदं चापि सम्प्राप्ता द्रौपदी चारुहासिनी । जटासुरवध॑ कृत्वा त्वया च परिमोक्षिता ।। मत्स्यराजान्तिके तात वीर्यपूर्णोत्यमर्षण: ।) वृकोदर विराटे त्वं रंस्यसे केन हेतुना,संकटमें पड़ी हुई मनोहर हास्यवाली द्रौपदीको भी तुमने जटासुरका वध करके छुड़ाया था। तात भीमसेन! तुम अत्यन्त बलवान् एवं अमर्षशाली हो। राजा विराटके यहाँ कौन-सा कार्य करके तुम प्रसन्नतापूर्वक रह सकोगे--यह बतलाओ
yudhiṣṭhira uvāca |
bhīmasena kathaṁ karma mātsyaraṣṭre kariṣyasi |
hatvā krodhavaśāṁs tatra parvate gandhamādane |
yakṣān krodhābhitāmrākṣān rākṣasāṁś cāpi pauruṣān |
prādāḥ pāñcālakanyāyai padmāni subahūny api ||
bakaṁ rākṣasarājānaṁ bhīṣaṇaṁ puruṣādakam |
jaghnivān asi kaunteya brāhmaṇārtham ariṁdama |
kṣemā cābhayasaṁvītā ekacakrā tvayā kṛtā ||
hiḍimbaṁ ca mahāvīrya kirmīraṁ caiva rākṣasam |
tvayā hatvā mahābāho vanaṁ niṣkaṇṭakaṁ kṛtam ||
āpadaṁ cāpi samprāptā draupadī cāru-hāsinī |
jaṭāsuravadhaṁ kṛtvā tvayā ca parimokṣitā ||
matsyarājāntike tāta vīryapūrṇo 'tyamarṣaṇaḥ |
vṛkodara virāṭe tvaṁ raṁsyase kena hetunā ||
Yudhiṣṭhira berkata: “Wahai Bhīmasena, pekerjaan apakah yang mampu engkau lakukan di negeri Matsya? Di Gunung Gandhamādana engkau telah membunuh Yakṣa bernama Krodhavaśa—bermata merah kerana amarah—serta Rākṣasa yang perkasa; dan engkau membawa banyak teratai untuk puteri Pāñcāla (Draupadī). Engkau membunuh Baka, raja Rākṣasa pemakan manusia yang menggerunkan, demi melindungi sebuah keluarga brāhmaṇa, wahai putera Kuntī, penunduk musuh; lalu engkau menjadikan Ekacakrā aman, bebas daripada ketakutan. Engkau juga membunuh Hiḍimba yang gagah dan Rākṣasa Kirmīra, wahai yang berlengan kuat, menjadikan rimba itu ‘tanpa duri’—selamat bagi para pengembara. Dan ketika Draupadī yang manis senyum jatuh dalam bahaya, engkau membebaskannya dengan membunuh Jaṭāsura. Maka, wahai saudaraku yang dikasihi—penuh kekuatan dan keras dalam ketabahan—katakanlah: dengan peranan atau tugas apakah engkau akan hidup tenteram di istana Virāṭa?”
युधिछिर उवाच
Even extraordinary power must be governed by dharma and context: Yudhiṣṭhira highlights Bhīma’s past righteous uses of strength—protecting brāhmaṇas, rescuing Draupadī, removing threats—then asks how such force can be ethically and safely ‘reassigned’ into a humble, concealed role during the incognito year, where restraint and strategy are themselves duties.
As the Pāṇḍavas plan their year of concealment in Virāṭa’s Matsya kingdom, Yudhiṣṭhira questions Bhīma about what occupation he can adopt at Virāṭa’s court. He recalls Bhīma’s famous feats—slaying Baka, Hiḍimba, Kirmīra, Jaṭāsura, and fighting Yakṣas at Gandhamādana—underscoring Bhīma’s formidable nature and asking what role will allow him to remain undiscovered and content.