कर्कोटक-उपदेशः
Karkoṭaka’s Counsel and Nala’s Concealment
तामर्धवस्त्रसंवीतां पीनश्रोणिपयोधराम् । सुकुमारानवद्याज़ीं पूर्णचन्द्रनिभाननाम्,स्थूल नितम्ब और स्तनोंवाली विदर्भकुमारीने आधे वस्त्रसे ही अपने अंगोंको ढँक रखा था। पूर्ण चन्द्रमाके समान मनोहर मुखवाली दमयन्तीका एक-एक अंग सुकुमार एवं निर्दोष था। उसकी आँखें तिरछी बरौनियोंसे सुशोभित थीं और वह बड़े मधुर स्वरमें बोल रही थी। इन सब बातोंकी ओर लक्ष्य करके वह व्याध कामके अधीन हो गया
bṛhadaśva uvāca |
tām ardhavastrasaṃvītāṃ pīnaśroṇipayodharām |
sukumārānavadyāṅgīṃ pūrṇacandranibhānanām ||
Bṛhadaśva berkata: Dia hanya berselubung dengan sehelai pakaian separuh; pinggulnya penuh dan dadanya membusung; anggota tubuhnya lembut lagi tiada cela, dan wajahnya laksana bulan purnama. Gambaran ini menegaskan bagaimana pandangan pemburu terpaku pada keelokan lahiriah; dari segi etika, ia menjadi bayangan awal bahawa nafsu (kāma) yang tidak terkawal dapat menewaskan pertimbangan, lalu menyesatkan seseorang daripada kesederhanaan dan kelakuan yang benar.
ब॒हृदश्चव उवाच
The verse highlights the power of sensory attraction and implicitly warns that when desire dominates the mind, ethical restraint weakens; one must cultivate self-control to prevent kāma from driving harmful action.
Bṛhadaśva describes Damayantī’s beauty in vivid physical terms; this portrayal sets up the hunter’s infatuation and loss of restraint, which becomes a narrative turning point in the episode.