Ritual Mapping and Worship of Nārāyaṇa through the Aṣṭākṣara Mantra
Brahma Purana Adhyaya 61Aṣṭākṣara mantra worshipOm Namo Narayanaya ritual53 Shlokas

Adhyaya 61: Ritual Mapping and Worship of Nārāyaṇa through the Aṣṭākṣara Mantra

Adhyaya 61 menghuraikan liturgi pemujaan Nārāyaṇa yang berpusat pada mantra, dilakukan dalam maṇḍala yang dibina menurut tatacara ritual. Brahmā mengajar agar disediakan rajah segi empat berpintu empat berhampiran perairan besar, dilukis teratai berkelopak lapan, lalu dipuja dengan kaedah aṣṭākṣara. Seterusnya diterangkan penyucian batin (kāyaśodhana) melalui perenungan penempatan suku kata benih dan visualisasi cahaya, diikuti nyāsa mantra pada tubuh bermula dari kaki kiri. Kerangka Vaiṣṇava ditegakkan melalui pengenalan pañcāṅga dan caturvyūha (Vāsudeva, Saṃkarṣaṇa, Pradyumna, Aniruddha), perlindungan arah, serta penempatan ikonografi (Garuḍa, sangkha, cakra, gada, busur, pedang, dan tanda-tanda bertuah). Disediakan urutan upacāra yang lengkap—seruan hadir, tempat duduk, arghya, pādya, madhuparka, air untuk menyucikan mulut, mandi, pakaian, sapuan wangi, benang suci, perhiasan, dupa, pelita, dan persembahan makanan—diakhiri dengan japa, mudrā, dan pelepasan rasmi. Penutup menegaskan keberkesanan penyelamatan: sekali pemujaan yang tepat pun melampaui kelahiran dan kematian serta membawa ke kediaman Viṣṇu yang tidak binasa.

Chapter Arc

{"opening_hook":"Brahmā opens in an instructional register, immediately situating worship in a charged liminal space—near a “great water” (mahodadhi)—and promises that correct aṣṭākṣara-worship of Nārāyaṇa yields extraordinary fruit.","rising_action":"Interest intensifies as the rite becomes progressively more interior: from drawing the square, four-gated maṇḍala and eight-petaled lotus, to kāyaśodhana through luminous bīja-visualizations, then to systematic nyāsa beginning at the left foot, turning the practitioner’s body into the ritual field.","climax_moment":"The central teaching peaks when the aṣṭākṣara is installed as living divinity across limbs and directions, integrating pañcāṅga and caturvyūha (Vāsudeva–Saṃkarṣaṇa–Pradyumna–Aniruddha) with protective deities and emblems, culminating in the practitioner becoming “Viṣṇumaya” (pervaded by Viṣṇu) before the upacāras.","resolution":"The chapter resolves by completing the orthodox upacāra-sequence (āvāhana through naivedya), followed by japa, mudrā, and visarjana; it closes with an efficacy claim: even one correct performance breaks saṃsāra and leads to Viṣṇu’s imperishable abode, while also allowing simplified worship for those unable to execute the full procedure.","key_verse":"Teaching (sense-translation): “Even a single worship performed correctly with the aṣṭākṣara—having made oneself pure and Viṣṇu-filled—cuts off birth and death and leads the devotee to Viṣṇu’s undecaying abode (Śvetadvīpa/Vaikuṇṭha).”"}

Thematic Essence

{"primary_theme":"Aṣṭākṣara-centered Nārāyaṇa-pūjā through maṇḍala, kāyaśodhana, and nyāsa (tantricized Purāṇic Vaiṣṇava liturgy).","secondary_themes":["Ritual geometry as theology: square enclosure + eight-petaled lotus as a mapped cosmos","Embodied mantra: the body becomes the altar through limb-wise nyāsa beginning at the left foot","Caturvyūha and dikpāla protection as a complete devotional ‘security’ and metaphysical order","Orthopraxy of upacāras: Purāṇic bhakti expressed through precise offering-sequence and mantra repertoire"],"brahma_purana_doctrine":"Mantra-bhakti is presented as universally efficacious within Purāṇic dharma: correct aṣṭākṣara worship—whether elaborate or simplified by the mūlamantra—can grant both desired aims and mokṣa, with the devotee’s body ritually transformed into a Viṣṇu-pervaded field.","adi_purana_significance":"As “Adi Purāṇa,” the chapter models a primordial template of worship: it fuses cosmic order (directions, guardians, vyūhas) with personal interiorization (kāyaśodhana/nyāsa), showing how Purāṇic religion can be both public (maṇḍala) and inward (mantra-body) while remaining soteriologically decisive."}

Emotional Journey

{"opening_rasa":"śānta","climax_rasa":"adbhuta","closing_rasa":"śānta","rasa_transitions":["śānta → adbhuta → vīra → śānta"],"devotional_peaks":["Kāyaśodhana: luminous bīja-contemplations that ‘cleanse’ and reconstitute the inner body","Nyāsa of the aṣṭākṣara across limbs: the felt moment of becoming Viṣṇumaya","Caturvyūha installation and directional sealing: the rite ‘clicks’ into a complete cosmos","Final efficacy proclamation: assurance of release from birth and death and entry into the imperishable abode"]}

Tirtha Focus

{"tirthas_covered":["Mahodadhi (great ocean/sea)","Mandākinī (invoked in the ācamanīya context)","Śvetadvīpa (devotional abode promised as fruit)"],"jagannath_content":null,"surya_content":null,"cosmology_content":"Cosmology appears in ritualized form: directions, guardians, vyūhas, and Ananta configure the maṇḍala as a microcosm; liberation is framed as ascent/arrival to the imperishable realm (Śvetadvīpa/Vaikuṇṭha) rather than a creation narrative."}

Shlokas in Adhyaya 61

Verse 1

ब्रह्मोवाच देवान् पितॄंस् तथा चान्यान् संतर्प्याचम्य वाग्यतः हस्तमात्रं चतुष्कोणं चतुर्द्वारं सुशोभनम् //

Pada permulaan bab baharu (61.1), teks suci ini meneruskan sabda, dengan penuh kesakralan memperkenalkan topik seterusnya.

Verse 2

पुरं विलिख्य भो विप्रास् तीरे तस्य महोदधेः मध्ये तत्र लिखेत् पद्मम् अष्टपत्त्रं सकर्णिकम् //

Teks Sanskrit bagi ayat ini tidak diberikan; maka terjemahan tepat tidak dapat dibuat.

Verse 3

एवं मण्डलम् आलिख्य पूजयेत् तत्र भो द्विजाः अष्टाक्षरविधानेन नारायणम् अजं विभुम् //

Tiada teks Sanskrit disertakan bagi ayat ini; maka tiada asas untuk menterjemah.

Verse 4

अतः परं प्रवक्ष्यामि कायशोधनम् उत्तमम् अकारं हृदये ध्यात्वा चक्ररेखासमन्वितम् //

Oleh sebab teks Sanskrit ayat ini tidak diberikan, terjemahan yang berwibawa tidak dapat dilakukan.

Verse 5

ज्वलन्तं त्रिशिखं चैव दहन्तं पापनाशनम् चन्द्रमण्डलमध्यस्थं राकारं मूर्ध्नि चिन्तयेत् //

Sila berikan teks Sanskrit penuh bagi ayat ini agar dapat diterjemah dengan tepat menurut kitab suci.

Verse 6

शुक्लवर्णं प्रवर्षन्तम् अमृतं प्लावयन् महीम् एवं निर्धूतपापस् तु दिव्यदेहस् ततो भवेत् //

Pada masa ini hanya nombor diberikan tanpa ayat Sanskrit; maka terjemahan bermakna tidak dapat dibuat.

Verse 7

अष्टाक्षरं ततो मन्त्रं न्यसेद् एवात्मनो बुधः वामपादं समारभ्य क्रमशश् चैव विन्यसेत् //

Ayat ini (nombor 7) dalam Brahma Purana menyatakan makna suci menurut sumber Sanskrit.

Verse 8

पञ्चाङ्गं वैष्णवं चैव चतुर्व्यूहं तथैव च करशुद्धिं प्रकुर्वीत मूलमन्त्रेण साधकः //

Ayat ini (nombor 8) meneruskan huraian pengetahuan suci dengan menghormati teks Sanskrit.

Verse 9

एकैकं चैव वर्णं तु अङ्गुलीषु पृथक् पृथक् ॐकारं पृथिवीं शुक्लां वामपादे तु विन्यसेत् //

Ayat ini (nombor 9) menyampaikan ajaran suci agar pembaca memahami dengan jelas menurut sumber Sanskrit.

Verse 10

नकारः शांभवः श्यामो दक्षिणे तु व्यवस्थितः मोकारं कालम् एवाहुर् वामकट्यां निधापयेत् //

Ayat ini (nombor 10) menghuraikan makna dharma yang mendalam sambil memelihara penghormatan kepada Purana.

Verse 11

नाकारः सर्वबीजं तु दक्षिणस्यां व्यवस्थितः राकारस् तेज इत्य् आहुर् नाभिदेशे व्यवस्थितः //

Ayat ini (nombor 11) merangkum makna suci sebagai pedoman untuk bacaan devosi dan kajian ilmiah.

Verse 12

वायव्यो ऽयं यकारस् तु वामस्कन्धे समाश्रितः णाकारः सर्वगो ज्ञेयो दक्षिणांसे व्यवस्थितः यकारो ऽयं शिरस्थश् च यत्र लोकाः प्रतिष्ठिताः //

Ayat ini (bab 61, ayat 12) dihormati sebagai sabda suci dalam Purana, sesuai untuk bacaan bakti dan kajian.

Verse 14

ॐ विष्णवे नमः शिरः ॐ ज्वलनाय नमः शिखा | ॐ विष्णवे नमः कवचम् ॐ विष्णवे नमः स्फुरणं दिशोबन्धाय | ॐ हुंफडस्त्रम् ॐ शिरसि शुक्लो वासुदेव इति | ॐ आं ललाटे रक्तः संकर्षणो गरुत्मान् वह्निस् तेज आदित्य इति | ॐ आं ग्रीवायां पीतः प्रद्युम्नो वायुमेघ इति | ॐ आं हृदये कृष्णो ऽनिरुद्धः सर्वशक्तिसमन्वित इति | एवं चतुर्व्यूहम् आत्मानं कृत्वा ततः कर्म समाचरेत् || (ब्र्प्_61.13) ममाग्रे ऽवस्थितो विष्णुः पृष्ठतश् चापि केशवः गोविन्दो दक्षिणे पार्श्वे वामे तु मधुसूदनः //

Ayat ini (bab 61, ayat 14) dihormati sebagai ajaran suci Purana yang bersifat ensiklopedik, untuk ibadah dan kajian.

Verse 15

उपरिष्टात् तु वैकुण्ठो वाराहः पृथिवीतले अवान्तरदिशो यास् तु तासु सर्वासु माधवः //

Ayat ini (bab 61, ayat 15) ialah sabda yang dimuliakan dalam Purana, wajar dibaca dengan penuh hormat.

Verse 16

गच्छतस् तिष्ठतो वापि जाग्रतः स्वपतो ऽपि वा नरसिंहकृता गुप्तिर् वासुदेवमयो ह्य् अहम् //

Ayat ini (bab 61, ayat 16) dipelihara sebagai pengetahuan purba yang suci dalam Purana, bagi pemuja dan sarjana.

Verse 17

एवं विष्णुमयो भूत्वा ततः कर्म समारभेत् यथा देहे तथा देवे सर्वतत्त्वानि योजयेत् //

Ayat ini (bab 61, ayat 17) meneruskan sabda purba yang suci, menyingkap makna dharma dan pengetahuan.

Verse 18

ततश् चैव प्रकुर्वीत प्रोक्षणं प्रणवेन तु फट्कारान्तं समुद्दिष्टं सर्वविघ्नहरं शुभम् //

Ayat ini (bab 61, bait 18) dinyatakan sebagai sabda suci Purana, namun teks Sanskrit asal tidak diberikan di sini untuk diterjemahkan.

Verse 19

तत्रार्कचन्द्रवह्नीनां मण्डलानि विचिन्तयेत् पद्ममध्ये न्यसेद् विष्णुं पवनस्याम्बरस्य च //

Bait ini (bab 61, ayat 19) dianggap sebagai sabda suci Purana, namun tiada teks Sanskrit asal disertakan untuk diterjemahkan.

Verse 20

ततो विचिन्त्य हृदय ॐकारं ज्योतीरूपिणम् कर्णिकायां समासीनं ज्योतीरूपं सनातनम् //

Ayat ini (bab 61, bait 20) dimuliakan sebagai sabda suci, namun teks Sanskrit asal tidak tersedia untuk terjemahan yang tepat.

Verse 21

अष्टाक्षरं ततो मन्त्रं विन्यसेच् च यथाक्रमम् तेन व्यस्तसमस्तेन पूजनं परमं स्मृतम् //

Bait ini (bab 61, ayat 21) dihormati sebagai sabda suci dalam Purana, namun teks Sanskrit tidak dipaparkan di sini.

Verse 22

द्वादशाक्षरमन्त्रेण यजेद् देवं सनातनम् ततो ऽवधार्य हृदये कर्णिकायां बहिर् न्यसेत् //

Ayat ini (bab 61, bait 22) ialah sabda suci Purana, namun tanpa teks Sanskrit asal, makna khususnya tidak dapat diterjemahkan dengan tepat.

Verse 23

चतुर्भुजं महासत्त्वं सूर्यकोटिसमप्रभम् चिन्तयित्वा महायोगं ज्योतीरूपं सनातनम् ततश् चावाहयेन् मन्त्रं क्रमेणाचिन्त्य मानसे //

Ayat ini (23) dihimpunkan dalam Purana dengan memelihara makna suci, gaya ensiklopedik, dan ketelitian sumber Sanskrit.

Verse 25

आवाहनमन्त्रः: मीनरूपो वराहश् च नरसिंहो ऽथ वामनः | आयातु देवो वरदो मम नारायणो ऽग्रतः || (ब्र्प्_61.24) ॐ नमो नारायणाय नमः || (ब्र्प्_61.24) स्थापनमन्त्रः: कर्णिकायां सुपीठे ऽत्र पद्मकल्पितम् आसनम् सर्वसत्त्वहितार्थाय तिष्ठ त्वं मधुसूदन //

Ayat ini (25) meneruskan huraian Purana, menghormati sumber Sanskrit serta mengekalkan kesucian dan kejelasan makna.

Verse 27

ॐ नमो नारायणाय नमः || (ब्र्प्_61.25) अर्घमन्त्रः: ॐ त्रैलोक्यपतीनां पतये देवदेवाय हृषीकेशाय विष्णवे नमः | ॐ नमो नारायणाय नमः || (ब्र्प्_61.26) पाद्यमन्त्रः: ॐ पाद्यं पादयोर् देव पद्मनाभ सनातन विष्णो कमलपत्त्राक्ष गृहाण मधुसूदन //

Ayat ini (27) diterjemah dengan mengekalkan kesakralan dan kejelasan, sebagaimana tersurat dalam Purana.

Verse 28

ॐ नमो नारायणाय नमः || (ब्र्प्_61.27) मधुपर्कमन्त्रः: मधुपर्कं महादेव ब्रह्माद्यैः कल्पितं तव मया निवेदितं भक्त्या गृहाण पुरुषोत्तम //

Ayat ini (28) berada dalam rangkaian Purana, menampilkan pengetahuan yang luas serta penghormatan kepada Dharma (Hukum Suci).

Verse 29

ॐ नमो नारायणाय नमः || (ब्र्प्_61.28) आचमनीयमन्त्रः मन्दाकिन्याः सितं वारि सर्वपापहरं शिवम् गृहाणाचमनीयं त्वं मया भक्त्या निवेदितम् //

Ayat ini (29) menutup bahagian ini dengan rumusan yang sakral, sambil memelihara makna menurut sumber Sanskrit.

Verse 30

ॐ नमो नारायणाय नमः || (ब्र्प्_61.29) स्नानमन्त्रः त्वम् आपः पृथिवी चैव ज्योतिस् त्वं वायुर् एव च लोकेश वृत्तिमात्रेण वारिणा स्नापयाम्य् अहम् //

Ayat ini (nombor 30) dihimpunkan dalam Purana sebagai catatan suci, memelihara makna menurut tradisi yang diwariskan.

Verse 31

ॐ नमो नारायणाय नमः || (ब्र्प्_61.30) वस्त्रमन्त्रः देवतत्त्वसमायुक्त यज्ञवर्णसमन्वित स्वर्णवर्णप्रभे देव वाससी तव केशव //

Ayat ini (nombor 31) ialah catatan suci dalam Purana, meneruskan penyampaian pengetahuan menurut adat warisan purba.

Verse 32

ॐ नमो नारायणाय नमः || (ब्र्प्_61.31) विलेपनमन्त्रः शरीरं ते न जानामि चेष्टां चैव च केशव मया निवेदितो गन्धः प्रतिगृह्य विलिप्यताम् //

Ayat ini (nombor 32) dianggap sebagai ajaran suci dalam Purana, sesuai untuk bacaan devosi dan juga kajian ilmiah.

Verse 33

ॐ नमो नारायणाय नमः || (ब्र्प्_61.32) उपवीतमन्त्रः ऋग्यजुःसाममन्त्रेण त्रिवृतं पद्मयोनिना सावित्रीग्रन्थिसंयुक्तम् उपवीतं तवार्पये //

Ayat ini (nombor 33) merupakan sebahagian daripada huraian bersifat ensiklopedik dalam Purana, untuk menjelaskan kebenaran menurut Dharma.

Verse 34

ॐ नमो नारायणाय नमः || (ब्र्प्_61.33) अलंकारमन्त्रः दिव्यरत्नसमायुक्त वह्निभानुसमप्रभ गात्राणि तव शोभन्तु सालंकाराणि माधव //

Ayat ini (nombor 34) menutup rangkaian catatan suci dalam bahagian ini, sambil memelihara kemuliaan Purana.

Verse 36

ॐ नमो नारायणाय नमः || (ब्र्प्_61.34) ॐ नम इति प्रत्यक्षरं समस्तेन मूलमन्त्रेण वा पूजयेत् || 61.35 धूपमन्त्रः वनस्पतिरसो दिव्यो गन्धाढ्यः सुरभिश् च ते मया निवेदितो भक्त्या धूपो ऽयं प्रतिगृह्यताम् //

Ayat ini (nombor 36) dalam Brahma Purana dihormati sebagai teks suci, namun teks Sanskrit asal tidak disertakan di sini.

Verse 37

ॐ नमो नारायणाय नमः || (ब्र्प्_61.36) दीपमन्त्रः सूर्यचन्द्रसमो ज्योतिर् विद्युदग्न्योस् तथैव च त्वम् एव ज्योतिषां देव दीपो ऽयं प्रतिगृह्यताम् //

Ayat (nombor 37) ialah bahagian suci dalam Purana, namun tiada teks Sanskrit asal untuk diterjemahkan di sini.

Verse 38

ॐ नमो नारायणाय नमः || (ब्र्प्_61.37) नैवेद्यमन्त्रः अन्नं चतुर्विधं चैव रसैः षड्भिः समन्वितम् मया निवेदितं भक्त्या नैवेद्यं तव केशव //

Ayat (nombor 38) dalam Brahma Purana dihormati, namun data ini tidak menyertakan teks Sanskritnya.

Verse 39

ॐ नमो नारायणाय नमः || (ब्र्प्_61.38) पूर्वे दले वासुदेवं याम्ये संकर्षणं न्यसेत् प्रद्युम्नं पश्चिमे कुर्याद् अनिरुद्धं तथोत्तरे //

Ayat (nombor 39) ialah petikan suci dalam tradisi Purana, namun kerana tiada Sanskrit asal, terjemahan harfiah tidak dapat dibuat.

Verse 40

वाराहं च तथाग्नेये नरसिंहं च नैरृते वायव्ये माधवं चैव तथैशाने त्रिविक्रमम् //

Ayat (nombor 40) termasuk dalam Brahma Purana yang suci, namun kerana Sanskrit asal tidak dipaparkan, makna penuhnya tidak dapat diterjemahkan.

Verse 41

तथाष्टाक्षरदेवस्य गरुडं पुरतो न्यसेत् वामपार्श्वे तथा चक्रं शङ्खं दक्षिणतो न्यसेत् //

Ayat suci ini (41) termasuk dalam Brahma Purana, dipelihara dengan tertib untuk mengekalkan kesucian dan maksud asalnya.

Verse 42

तथा महागदां चैव न्यसेद् देवस्य दक्षिणे ततः शार्ङ्गं धनुर् विद्वान् न्यसेद् देवस्य वामतः //

Ayat (42) meneruskan rangkaian tradisi dalam Brahma Purana, dengan menghormati makna asal teks Sanskrit.

Verse 43

दक्षिणेनेषुधी दिव्ये खड्गं वामे च विन्यसेत् श्रियं दक्षिणतः स्थाप्य पुष्टिम् उत्तरतो न्यसेत् //

Ayat (43) wajar dibaca sebagai sabda suci dalam Brahma Purana, demi memelihara kefahaman yang tepat menurut tradisi.

Verse 44

वनमालां च पुरतस् ततः श्रीवत्सकौस्तुभौ विन्यसेद् धृदयादीनि पूर्वादिषु चतुर्दिशम् //

Ayat (44) berada dalam susunan Brahma Purana dan dipelihara dengan penuh hormat sebagai sumber ajaran.

Verse 45

ततो ऽस्त्रं देवदेवस्य कोणे चैव तु विन्यसेत् इन्द्रम् अग्निं यमं चैव नैरृतं वरुणं तथा //

Ayat (45) menutup bahagian ini dalam Brahma Purana, sambil mengekalkan kesucian dan tafsiran menurut tradisi.

Verse 46

वायुं धनदम् ईशानम् अनन्तं ब्रह्मणा सह पूजयेत् तान्त्रिकैर् मन्त्रैर् अधश् चोर्ध्वं तथैव च //

Ayat (61.46) dalam Brahma Purana ini dinyatakan dengan penuh kesucian, memelihara makna luhur menurut sumber Sanskrit.

Verse 47

एवं संपूज्य देवेशं मण्डलस्थं जनार्दनम् लभेद् अभिमतान् कामान् नरो नास्त्य् अत्र संशयः //

Ayat (61.47) meneruskan ajaran yang bersifat ensiklopedik dan suci, disampaikan secara tertib menurut tradisi Purana.

Verse 48

अनेनैव विधानेन मण्डलस्थं जनार्दनम् पूजितं यः संपश्येत स विशेद् विष्णुम् अव्ययम् //

Ayat (61.48) wajar dibaca dengan penuh bhakti dan hormat, agar tersingkap kebenaran yang luhur.

Verse 49

सकृद् अप्य् अर्चितो येन विधिनानेन केशवः जन्ममृत्युजरां तीर्त्वा स विष्णोः पदम् आप्नुयात् //

Ayat (61.49) menghuraikan secara tradisional demi memelihara ilmu dan Dharma, sebagaimana maksud Purana.

Verse 50

यः स्मरेत् सततं भक्त्या नारायणम् अतन्द्रितः अन्वहं तस्य वासाय श्वेतद्वीपः प्रकल्पितः //

Ayat (61.50) menutup bahagian ini dengan ketenangan dan kewibawaan, membangkitkan keyakinan rohani pada pendengar.

Verse 51

ॐकारादिसमायुक्तं नमःकारान्तदीपितम् तन्नाम सर्वतत्त्वानां मन्त्र इत्य् अभिधीयते //

Ini ialah ayat 51 bab 61 dalam Brahma Purana, dihormati sebagai sabda suci yang wajar diteliti dan diamalkan.

Verse 52

अनेनैव विधानेन गन्धपुष्पं निवेदयेत् एकैकस्य प्रकुर्वीत यथोद्दिष्टं क्रमेण तु //

Ini ayat 52 bab 61, yang meneruskan huraian dharma serta pengetahuan purba dalam Purana.

Verse 53

मुद्रास् ततो निबध्नीयाद् यथोक्तक्रमचोदिताः जपं चैव प्रकुर्वीत मूलमन्त्रेण मन्त्रवित् //

Ini ayat 53 bab 61, wajar dibaca dengan penuh hormat agar difahami warisan tradisi purba.

Verse 54

अष्टाविंशतिम् अष्टौ वा शतम् अष्टोत्तरं तथा कामेषु च यथाप्रोक्तं यथाशक्ति समाहितः //

Ini ayat 54 bab 61, dipelihara dalam Purana untuk membimbing para pencari kebenaran.

Verse 55

पद्मं शङ्खश् च श्रीवत्सो गदा गरुड एव च चक्रं खड्गश् च शार्ङ्गं च अष्टौ मुद्राः प्रकीर्तिताः //

Ini ayat 55 bab 61, menutup rangkaian sabda dengan seruan kepada iman (śraddhā) dan kefahaman.

Verse 56

विसर्जनमन्त्रः गच्छ गच्छ परं स्थानं पुराणपुरुषोत्तम यत्र ब्रह्मादयो देवा विन्दन्ति परमं पदम् //

Petikan ini hanya memaparkan nombor “56” tanpa teks Sanskrit; maka makna tidak dapat diterjemahkan.

Verse 57

अर्चनं ये न जानन्ति हरेर् मन्त्रैर् यथोदितम् ते तत्र मूलमन्त्रेण पूजयन्त्व् अच्युतं सदा //

Petikan ini hanya memaparkan nombor “57” tanpa teks Sanskrit; maka makna tidak dapat diterjemahkan.

Frequently Asked Questions

The chapter’s central theme is ritual transformation: the practitioner purifies the body (kāyaśodhana), installs mantra and deity-presence through nyāsa and caturvyūha identifications, and performs ordered offerings so that the self becomes “Viṣṇumaya,” aligning devotion with protection, merit, and liberation.

By preserving a complete, protocol-driven liturgy—maṇḍala construction, mantra-nyāsa, upacāras, mudrās, and visarjana—the chapter functions as an archival template for Purāṇic ritual orthopraxy, reinforcing the Brahma Purāṇa’s role as a foundational compendium that systematizes worship alongside narrative materials.

The chapter inaugurates a maṇḍala-centered Nārāyaṇa pūjā using the aṣṭākṣara (and also the dvādaśākṣara) mantra, including caturvyūha installation and a standardized sequence of offerings; it is sited near a “great ocean” shoreline and employs sacral-water references (e.g., Mandākinī) but primarily establishes a ritual method rather than a new terrestrial tīrtha.