
अध्याय १२१ — ज्योतिःशास्त्रम् (Jyotiḥśāstra / Astral Science)
भगवान अग्नी ज्योतिषशास्त्राला शुभ-अशुभ फलनिर्णयासाठीचे विवेकशील शास्त्र म्हणून संक्षेपात मांडतात. हा अध्याय मुहूर्त-मार्गदर्शकासारखा आहे: विवाहात नक्षत्र-संबंध (षट्काष्टक इ. दोष टाळणे), काही ग्रह-परिवर्तन व अस्तावस्था (विशेषतः गुरु–शुक्र) यांतील निषेध, तसेच गुरूच्या वक्री किंवा अतिशीघ्र गतीत वर्ज्यकाल सांगितला आहे. पुढे पुंसवन, अन्नप्राशन, चूडाकर्म/कर्णवेध, उपनयन-संबंधित विधी, औषधसेवन, रोगमुक्तीसाठी स्नान आणि व्यापारात (काही नक्षत्रांत खरेदी/विक्री) वेळेचे नियम दिले आहेत. श्रीं–ह्रीं संपुट, स्तंभन, मृत्युनिवारण अशा मंत्र-यंत्रप्रयोगांनाही मुहूर्त-चौकटीत जोडले आहे. नंतर भावफल, नवतारा/ताराबल, त्रिपुष्कर योग, करणांवरून संक्रांतीची निमित्ते, ग्रहण-पुण्यविधान आणि शेवटी ग्रहदशांचे कालमान वर्णिले आहे. एकूणच कालज्ञान हे धर्म, कर्मसिद्धी, सामाजिक स्थैर्य, समृद्धी व संरक्षण यांचे साधन मानले आहे।
No shlokas available for this adhyaya yet.
It codifies electional rules (muhūrta) using tithi–vāra–nakṣatra–rāśi and planetary conditions (e.g., ṣaṭkāṣṭaka incompatibility; Jupiter’s vakra/aticāra bans; combust Jupiter–Venus cautions), and it systematizes tārā-bala (Janma through Paramamitra) for judging suitability.
By treating timing, purity, and corrective rites as dharma-governed disciplines, it makes worldly actions (marriage, saṃskāras, building, trade, warfare-preparation) instruments of right order; correct performance generates merit and steadiness of mind, supporting the broader puruṣārtha trajectory toward mokṣa.
Vivāha (marriage), karṇavedha (ear-piercing), puṃsavana (prenatal rite), annaprāśana (first feeding), cūḍākaraṇa (tonsure), makhalā-bandhana (girdle rite), and samāvartana (graduation/return-from-studentship) are each assigned favorable and avoidable tithis, weekdays, and nakṣatras.
Yes—procedures using Śrīṃ–Hrīṃ sampuṭa on an eight-petalled diagram, stambhana (immobilization) rites with “oṃ hūṃ saḥ,” and mṛtyu-nivāraṇa (warding off death) charms written on bhūrja/cloth with specified substances are integrated into the timing framework.