सुन्दरकाण्डे अष्टपञ्चाशः सर्गः
हनुमद्वृत्तान्तकथनम्, सीताभिज्ञान-प्रदानम्, लङ्कादाह-वर्णनम्
एतच्छ्रुत्वा वचस्तस्य मैनाकस्य महात्मनः।।5.58.17।।कार्यमावेद्य तु गिरेरुद्यतं च मनो मम।तेन चाहमनुज्ञातो मैनाकेन महात्मना।।5.58.18।।
etac chrutvā vacas tasya mainākasya mahātmanaḥ || 5.58.17 ||
kāryam āvedya tu girer udyataṃ ca mano mama |
tena cāham anujñāto mainākena mahātmanā || 5.58.18 ||
മഹാത്മാവായ മൈനാകന്റെ വാക്കുകൾ ശ്രവിച്ച ശേഷം, ഞാൻ ഗിരിരാജനോട് എന്റെ ദൗത്യവും മുന്നോട്ട് പോകാനുള്ള ദൃഢനിശ്ചയവും അറിയിച്ചു; അപ്പോൾ മഹാത്മ മൈനാകൻ എനിക്ക് അനുവാദം നൽകി വിടയാക്കി.
"When I heard Mainaka, I told him about my intention to go up. That great self Mainaka allowed me.
The same dharmic emphasis as the prior verse: duty-first conduct, carried out with honesty and respect.
A duplicate/variant numbering of the Maināka permission episode embedded in this recension’s verse sequence.
Consistency in purpose—Hanumān’s resolve is highlighted through repeated transmission.