Draupadī’s Rebuke of Jayadratha and Dhaumya’s Admonition (Āraṇyaka-parva, Adhyāya 252)
अथर्ववेदप्रोक्तैश्न याश्नोपनिषदि क्रिया: । मन्त्रजप्यसमायुक्तास्तास्तदा समवर्तयन्
vaiśampāyana uvāca | atharvavedaproktaīr mantrair bṛhaspatiśukrācāryavarṇitaiś ca agnivistārasādhyayajñakarmāṇi ārabdhāni | yāś copaniṣadi (āraṇyake) mantrajapyasamāyuktā havanādikriyāḥ proktās tā api tadā samavartayan | duryodhanasya niścayaṃ jñātvā pātālavāsino bhayaṅkarā daityadānavāḥ—ye pūrvakāle devaiḥ parājitāḥ—manasā vicārayām āsuḥ: “asya prāṇānte asmākaṃ pakṣa eva naśyet” iti; tasmāt taṃ svapārśvaṃ ānetuṃ mantravidyānipuṇāḥ te mantraiḥ karmāṇi cakruḥ ||
വൈശമ്പായനൻ പറഞ്ഞു—ദുര്യോധനന്റെ ആ നിശ്ചയം അറിഞ്ഞപ്പോൾ, പാതാളവാസികളായ ഭയങ്കര ദൈത്യ-ദാനവർ—പുരാതനകാലത്ത് ദേവന്മാർക്കാൽ പരാജിതരായവർ—മനസ്സിൽ ഇങ്ങനെ ചിന്തിച്ചു: “ദുര്യോധനന് പ്രാണാന്തം സംഭവിച്ചാൽ നമ്മുടെ പക്ഷവും നശിക്കും.” അതിനാൽ അവനെ തങ്ങളുടെ സന്നിധിയിലേക്കു വിളിപ്പാൻ, മന്ത്രവിദ്യയിൽ നിപുണരായ അവർ അപ്പോൾ ബൃഹസ്പതിയും ശുക്രാചാര്യനും വിവരണപ്പെടുത്തിയതും അതർവവേദത്തിൽ പ്രതിപാദിച്ചതുമായ മന്ത്രങ്ങളാൽ അഗ്നിവിസ്താര-സാധ്യ യജ്ഞകർമ്മം ആരംഭിച്ചു; കൂടാതെ ഉപനിഷത് (ആരണ്യക) പരമ്പരയിൽ പറഞ്ഞിരിക്കുന്ന മന്ത്രജപസഹിത ഹോമാദി ക്രിയകളും വിധിപൂർവ്വം നിർവഹിച്ചു.
वैशम्पायन उवाच
The verse highlights how ritual and mantra can be used instrumentally for factional aims; it implicitly contrasts sacred technique with ethical intention—power divorced from dharma becomes a tool of adharma and deepens conflict.
Netherworld Daityas and Dānavas, fearing that Duryodhana’s death would ruin their cause, begin Atharvavedic and Upaniṣadic-style fire rites with mantra-recitation to draw him to their side.