Udyoga Parva, Adhyāya 73 — Kr̥ṣṇa’s Appraisal of Bhīma’s Altered Temper and Reaffirmation of Martial Resolve
पूर्वकालमें पुत्र तथा बन्धु-बान्धवोंसहित कौरव और हमलोग इन्द्र आदि देवताओंकी भाँति परस्पर मिलकर बड़ी प्रसन्नता और आनन्दके साथ रहते थे ।। दुर्योधनस्य क्रोधेन भरता मधुसूदन । धक्ष्यन्ते शिशिरापाये वनानीव हुताशनै:,परंतु मधुसूदन! जैसे शिशिरके अन्तमें (ग्रीष्मकाल आनेपर) वन दावानलसे जलने लगते हैं उसी प्रकार सम्पूर्ण भरतवंशी इस समय दुर्योधनकी क्रोधाग्निसे जलनेवाले हैं
pūrvakāle putra-tathā bandhu-bāndhava-sahitaḥ kauravāś ca vayam ca indra-ādi-devatā iva parasparaṃ militvā mahā-prasannatāyāṃ ca ānande ca avasāma ||
duryodhanasya krodhena bharata madhusūdana |
dhakṣyante śiśirāpāye vanānīva hutāśanaiḥ ||
parantu madhusūdana! yathā śiśirasya ante (grīṣma-kāla āgacchati) vanāni dāvāgninā dahyante, tathā sarve bharatavaṃśyāḥ idānīṃ duryodhanasya krodhāgninā dahyamānā bhaviṣyanti ||
മുന്കാലത്ത് പുത്രന്മാരും ബന്ധുക്കളും കൂടെ കുരുക്കളും ഞങ്ങളും ഇന്ദ്രാദി ദേവന്മാരെപ്പോലെ പരസ്പരം ചേർന്ന് മഹാഹർഷത്തോടെ ജീവിച്ചിരുന്നു. എന്നാൽ മധുസൂദനാ! ശിശിരാന്ത്യത്തിൽ വനങ്ങൾ ദാവാനലത്തിൽ കത്തുന്നതുപോലെ, ഇപ്പോൾ ദുര്യോധനന്റെ ക്രോധം മൂലം സമസ്ത ഭാരതവംശവും ദഹിക്കപ്പെടാൻ പോകുന്നു.
भीम उवाच
Uncontrolled anger in a leader becomes a destructive force that can consume an entire family and polity; Bhima frames Duryodhana’s wrath as a ‘fire’ that threatens collective ruin, urging ethical restraint and wise counsel.
Bhima recalls an earlier time when Kauravas and their kin lived together happily, then contrasts it with the present crisis: Duryodhana’s rage has made reconciliation fragile, and Bhima warns Krishna that the Bharata clan is on the verge of being burned up by that anger—an omen of impending war.