Previous Verse
Next Verse

Shloka 145

वासिष्ठकथनम् (आदित्य–सोमवंशवर्णनम् तथा रुद्रसहस्रनाम-प्रशंसा)

साम्नायो ऽथ महाम्नायस् तीर्थदेवो महायशाः निर्जीवो जीवनो मन्त्रः सुभगो बहुकर्कशः

sāmnāyo 'tha mahāmnāyas tīrthadevo mahāyaśāḥ nirjīvo jīvano mantraḥ subhago bahukarkaśaḥ

അവൻ സാമ്നായവും മഹാസാമ്നായവും—പരമ്പര തന്നെ, മഹാപരമ്പര തന്നെ. അവൻ തീർത്ഥദേവൻ, മഹായശസ്സുള്ളവൻ. ജഡത്വത്തിന് അതീതനായിട്ടും അവൻ തന്നെയാണ് ജീവൻദാതാവ്; അവൻ തന്നെയാണ് മന്ത്രം; ശുഭനും സൗഭാഗ്യദായകനും, എന്നാൽ അത്യന്തം കഠിനൻ—ലംഘിക്കാൻ ദുർഘടം।

sāmnāyaḥ(Vedic) tradition/transmitted sacred teaching
sāmnāyaḥ:
athaand/also
atha:
mahāmnāyaḥthe Great Tradition (supreme revealed transmission)
mahāmnāyaḥ:
tīrthadevaḥdeity presiding over holy fords/pilgrimage places
tīrthadevaḥ:
mahāyaśāḥgreatly renowned/glorious
mahāyaśāḥ:
nirjīvaḥbeyond lifelessness/inert (transcending the non-sentient)
nirjīvaḥ:
jīvanaḥlife-giver/one who enlivens
jīvanaḥ:
mantraḥmantra/the sacred formula (as His very form)
mantraḥ:
subhagaḥauspicious/fortunate/bestower of prosperity
subhagaḥ:
bahu-karkaśaḥvery harsh/unyielding/strict (in discipline and law).
bahu-karkaśaḥ:

Suta Goswami (narrating the Shiva Sahasranama to the Sages at Naimisharanya)