Next Verse

Shloka 1

देवदारुवनौकसां प्रति ब्रह्मोपदेशः—लिङ्गलक्षण-प्रतिष्ठा-विधिः, शिवमायारूपदर्शनं, स्तुतिः

इति श्रीलिङ्गमहापुराणे पूर्वभागे त्रिंशो ऽध्यायः सनत्कुमार उवाच कथं भवप्रसादेन देवदारुवनौकसः प्रपन्नाः शरणं देवं वक्तुमर्हसि मे प्रभो

iti śrīliṅgamahāpurāṇe pūrvabhāge triṃśo 'dhyāyaḥ sanatkumāra uvāca kathaṃ bhavaprasādena devadāruvanaukasaḥ prapannāḥ śaraṇaṃ devaṃ vaktumarhasi me prabho

ഇങ്ങനെ ശ്രീലിംഗമഹാപുരാണത്തിന്റെ പൂർവഭാഗത്തിലെ ത്രിംശ അധ്യായം സമാപിച്ചു. സനത്കുമാരൻ പറഞ്ഞു—പ്രഭോ, ഭവൻ (ശിവൻ) പ്രസാദത്താൽ ദേവദാരുവനവാസികൾ എങ്ങനെ ശരണാഗതരായി ദൈവത്തിന്റെ ശരണം പ്രാപിച്ചു, അത് എനിക്ക് പറഞ്ഞുതരണമേ।

itithus
iti:
śrī-liṅga-mahāpurāṇein the venerable Liṅga Mahāpurāṇa
śrī-liṅga-mahāpurāṇe:
pūrva-bhāgein the first section (Pūrva-bhāga)
pūrva-bhāge:
triṃśaḥ adhyāyaḥthe thirtieth chapter
triṃśaḥ adhyāyaḥ:
sanatkumāra uvācaSanatkumāra said
sanatkumāra uvāca:
kathamhow?
katham:
bhava-prasādenaby the grace of Bhava (Śiva)
bhava-prasādena:
devadāru-vana-aukasaḥthe inhabitants of the Devadāru forest
devadāru-vana-aukasaḥ:
prapannāḥthose who surrendered/took complete refuge
prapannāḥ:
śaraṇamrefuge
śaraṇam:
devamthe God, the Lord
devam:
vaktum arhasiyou are fit/please deign to tell
vaktum arhasi:
meto me
me:
prabhoO Lord.
prabho:

Sanatkumara

S
Shiva (Bhava)
D
Devadaru-vanavasins (forest-dwellers)

FAQs

It frames the Devadāru-forest narrative as a movement from ego and ritual-pride toward śaraṇāgati (refuge) in Śiva—an essential foundation for Liṅga-bhakti, where the devotee approaches the Liṅga not as mere rite but as surrender to Pati.

Śiva is invoked as Bhava, the gracious Pati whose prasāda transforms the pashu (bound soul) into a prapanna (one who takes refuge), indicating Shiva-tattva as liberating grace rather than merely punitive power.

The verse highlights śaraṇāgati as the inner discipline—central to Pāśupata-oriented devotion—where outer ritual becomes effective when grounded in humility and dependence on Bhava’s prasāda.