यक्षने कहा--कुन्तीनन्दन महाराज युधिष्ठिर! उस ब्राह्मणके अरणीसहित मन्थनकाष्ठको तो तुम्हारी परीक्षाके लिये मैं ही मृगरूपसे लेकर भाग गया था ।।
vaiśampāyana uvāca | dadānīty eva bhagavān uttaraṃ pratyapadyata | anyaṃ varaya bhadraṃ te varaṃ tvam amaropama ||
ໄວສັມປາຍະນະເວົ້າວ່າ: ແລ້ວພຣະຜູ້ເປັນເຈົ້າ (ທັມມະ) ກໍຕອບວ່າ «ຂ້າໃຫ້» ແລະຄືນອະຣະນີກັບໄມ້ມັນຖະນະໃຫ້. «ໂອ ພຣະຣາຊາຜູ້ດຸດດັ່ງອະມະຕະ, ຂໍໃຫ້ຄວາມສຸກສະຫວັດດີຈົ່ງມີແກ່ເຈົ້າ; ບັດນີ້ຈົ່ງເລືອກພອນອື່ນອີກ» ພຣະອົງກ່າວ. ໃນຂະນະນັ້ນ ຜູ້ທົດສອບກາຍເປັນຜູ້ປະທານ: ເມື່ອພິສູດຄວາມສັດຊື່ ແລະຄວາມອົດກັ້ນຂອງຢຸທິສຖິຣະແລ້ວ ທັມມະກໍຄືນສິ່ງທີ່ເຄີຍເອົາໄປ ແລະເຊີນໃຫ້ຂໍຕໍ່—ວາງພອນເປັນລາງວັນແຫ່ງຄວາມໝັ້ນຄົງໃນທຳ ບໍ່ແມ່ນເພື່ອຄວາມຢາກລ້ວນໆ.
वैशम्पायन उवाच
Righteous conduct under trial is what earns true reward: Dharma first tests integrity and composure, then restores what was taken and offers further grace, showing that boons follow ethical steadiness rather than impulsive wanting.
After the Yakṣa’s testing, the divine figure (Dharma) agrees to give back the fire-drill and churning-sticks and tells Yudhiṣṭhira—praised as ‘like an immortal’—to ask for another boon.