Bhīṣma’s Appraisal of Pāṇḍava-Alliance Warriors (Śikhaṇḍin, Dhṛṣṭadyumna, and Allied Kings)
बालैरपि भवन्तस्तै: सर्व एव विशेषिता: । कुरुनन्दन! इनके आयुधों
bālair api bhavantas taiḥ sarva eva viśeṣitāḥ | kurunandana! eṣāṃ āyudhānāṃ gadānāṃ ca bāṇānāṃ cāghātaṃ kaścid api na soḍhuṃ śaknoti | ataḥ paraṃ na kaścid eṣāṃ dhanuṣi pratyāñcāṃ samāropayituṃ śaknoti, na yuddhe eṣāṃ gurvīṃ gadāṃ samuddhartum, na ca eṣāṃ bāṇān prayoktum | te vegena calane, lakṣyabhede, khāne-pāne tathā dhūli-krīḍāsu ca bālye 'pi tvāṃ parājitavantaḥ |
ພີສະມະກ່າວວ່າ: «ແມ່ນແຕ່ເມື່ອເປັນເດັກນ້ອຍ ພວກເຈົ້າທັງໝົດກໍຖືກພວກເຂົາເຫນືອກວ່າແລ້ວ, ໂອ ຜູ້ເປັນຄວາມຊື່ນບານແຫ່ງກຸຣຸ. ບໍ່ມີໃຜທົນການຟາດຟັນຂອງອາວຸດພວກເຂົາ—ຄ້ອນກະບອກ (ຄະດາ) ແລະ ລູກສອນ—ໄດ້. ຍິ່ງກວ່ານັ້ນ ບໍ່ມີໃຜຈະຂຶ້ນສາຍຄັນທະນູຂອງພວກເຂົາໄດ້, ບໍ່ມີໃຜຈະຍົກຄ້ອນກະບອກອັນໜັກຂອງພວກເຂົາໃນສົງຄາມໄດ້, ແລະບໍ່ມີໃຜຈະໃຊ້ລູກສອນຂອງພວກເຂົາໄດ້ຢ່າງຖືກຕ້ອງ. ໃນຄວາມໄວ, ໃນການແທກເປົ້າ, ໃນການກິນດື່ມ, ແລະແມ່ນແຕ່ໃນເກມຝຸ່ນຂອງເດັກນ້ອຍ ພວກເຂົາກໍເຄີຍຊະນະພວກເຈົ້າຕັ້ງແຕ່ວັຍເດັກຂອງພວກເຈົ້າເອງ».
भीष्म उवाच
Bhishma underscores that true strength is proven by capability and discipline, not by status or pride; recognizing another’s superior skill is part of wise counsel and a check against reckless decisions in the lead-up to war.
In the Udyoga Parva’s pre-war counsel, Bhishma reminds a Kuru prince that certain warriors are so formidable that others cannot even handle their weapons, and that this superiority was evident since childhood in contests of speed, skill, and games—warning against underestimating them.