दानफलप्रकरणम् — उपानहदानं, तिलदानं, भूमिदानं, गोदानं, अन्नदानं च
Gifts and Their Stated Results: Footwear, Sesame, Land, Cows, and Food
जिनका राजा धर्मको न जाननेवाला और नास्तिक होता है, वे लोग न तो सुखसे सोते हैं और न सुखसे जागते ही हैं; अपितु उस राजाके दुराचारसे सदैव उद्विग्न रहते है। ऐसे राजाके राज्यमें बहुधा योगक्षेम नहीं प्राप्त होते ।।
atha yeṣāṃ punaḥ prājño rājā bhavati dhārmikaḥ | sukhaṃ te pratibudhyante susukhaṃ prasvapanti ca ||
ພີສະມະກ່າວວ່າ: «ດັ່ງນັ້ນ ທີ່ໃດພະຣາຊາບໍ່ຮູ້ທັມມະ ແລະປະຕິເສດຄວາມເຊື່ອອັນຖືກຕ້ອງ ປະຊາຊົນບໍ່ສຸກທັງເວລານອນ ແລະບໍ່ສຸກທັງເວລາຕື່ນ; ດ້ວຍຄວາມປະພຶດຊົ່ວຂອງພຣະອົງ ພວກເຂົາຈຶ່ງຫວາດຫວັ່ນຢູ່ເສມອ. ໃນອານາຈັກຂອງພະຣາຊາແບບນັ້ນ ມັກຈະບໍ່ໄດ້ຮັບ “ໂຢກະເຂມະ” (ຄວາມປອດໄພແລະຄວາມຜາສຸກ). ແຕ່ທີ່ໃດພະຣາຊາເປັນຜູ້ມີປັນຍາ ແລະຕັ້ງຢູ່ໃນທັມມະ ປະຊາຊົນຕື່ນຂຶ້ນດ້ວຍຄວາມສະຫງົບ ແລະນອນຫຼັບດ້ວຍຄວາມສຸກ».
भीष्म उवाच
A ruler’s character directly shapes public well-being: when the king is wise and dharmic, society gains security and mental peace, symbolized by people sleeping and waking happily.
In Bhishma’s instruction on dharma and royal conduct, he contrasts the misery caused by an unrighteous ruler with the calm prosperity found under a prudent, righteous king.