प्रीणनं लालनं पोषं रंजनं मार्दवं दयाम् । कृत्वा वधूमुपगमेद्युवतीं प्रेमवान्पतिः । युवतौ कुसुमे चैव विधेयं सुखमिच्छता
prīṇanaṃ lālanaṃ poṣaṃ raṃjanaṃ mārdavaṃ dayām | kṛtvā vadhūmupagamedyuvatīṃ premavānpatiḥ | yuvatau kusume caiva vidheyaṃ sukhamicchatā
ಪ್ರೇಮವಂತ ಪತಿಯು ಮೊದಲು ಅವಳನ್ನು ತೃಪ್ತಿಪಡಿಸಿ, ಸ्नेಹದಿಂದ ಲಾಲಿಸಿ, ಪೋಷಿಸಿ, ರಂಜಿಸಿ, ಮೃದುತ್ವ ಮತ್ತು ದಯೆ ತೋರಿಸಿ; ನಂತರ ತನ್ನ ಯುವತಿ ವಧುವನ್ನು ಸಮೀಪಿಸಬೇಕು. ಸುಖವನ್ನು ಬಯಸುವವನು ಯುವತಿಯನ್ನು ಹೂವಿನಂತೆ ಸೌಮ್ಯವಾಗಿ ನಡೆಸಬೇಕು.
Rājñī (the Queen, concluding instruction by context)
Happiness in married life arises from tenderness, care, and compassion—never from coercion.
No tīrtha is glorified; the verse teaches gṛhastha-dharma (householder ethics).
No formal rite is prescribed; it prescribes dharmic conduct (gentleness, care) as an ethical discipline.