Adhyāya 287 — Janaka’s Inquiry on Śreyas, Abhayadāna, and Asaṅga
Non-attachment
निर्गुणास्त्वेव भूयिष्ठमात्मसम्भाविता नरा: । दोषैरन्यान् गुणवत: क्षिपन्त्यात्मगुणक्षयात्
nirguṇās tveva bhūyiṣṭham ātma-sambhāvitā narāḥ | doṣair anyān guṇavataḥ kṣipanty ātma-guṇa-kṣayāt ||
ನಾರದನು ಹೇಳಿದನು—ನಿಜವಾದ ಗುಣವಿಲ್ಲದವರೇ ಹೆಚ್ಚಾಗಿ ತಮ್ಮ ಮಹಿಮೆಯನ್ನು ಘೋಷಿಸುತ್ತಾರೆ. ತಮ್ಮೊಳಗಿನ ಸತ್ಪ್ರವೃತ್ತಿಗಳ ಕೊರತೆಯನ್ನು ಕಂಡು, ನಿಜವಾಗಿ ಗುಣವಂತರಾದವರಲ್ಲಿ ದೋಷಗಳನ್ನು ತೋರಿಸಿ ಅವರನ್ನು ಕೆಳಗಿಳಿಸಲು ಯತ್ನಿಸುತ್ತಾರೆ. ಆದ್ದರಿಂದ ಇತರರನ್ನು ನಿಂದಿಸಿ ತನ್ನ ಶ್ರೇಷ್ಠತೆಯನ್ನು ಸ್ಥಾಪಿಸಬಾರದು; ಇರುವ ಶ್ರೇಷ್ಠತೆ ಮಾತಿನಿಂದಲ್ಲ, ತನ್ನ ಗುಣಗಳಿಂದಲೇ ಪ್ರಕಟವಾಗಲಿ.
नारद उवाच
True excellence is shown by one’s own virtues, not by self-praise or by disparaging others. People lacking merit often attack the virtuous to mask their own deficiency.
In the Śānti Parva’s instruction on righteous conduct, Nārada delivers a moral observation about human behavior: the unvirtuous tend toward self-conceit and fault-finding, while dharma calls for restraint and proving worth through conduct.