आदि पर्व, अध्याय 67 — गान्धर्वविवाह-समयः
Duḥṣanta–Śakuntalā: Gandharva Marriage and Succession Condition
जानकिरननम विख्यात: सो5भवन्मनुजाधिप: । दीर्घजिद्वस्तु कौरव्य य उक्तो दानवर्षभ:
vaiśampāyana uvāca |
janakir ananam vikhyātaḥ so'bhavan manujādhipaḥ |
dīrghajid vastu kauravya ya ukto dānavarṣabhaḥ ||
ayaḥśirā aśvaśirā vīryavān ayaḥśaṅku gaganamūrdhā ca vegavān—rājan—ime pañca parākramī mahādaityāḥ kekayadeśasya pradhāna-pradhāna-mahātmā-rājā-rūpeṇa utpannāḥ |
... (śeṣaḥ: asura-dānava-nāmnāṃ manuṣya-rāja-rūpeṇa janma-vṛttāntaḥ)
ಅವನು ‘ಜಾನಕಿ’ ಎಂಬ ಹೆಸರಿನಿಂದ ಖ್ಯಾತನಾಗಿ ಮಾನವರಲ್ಲಿ ರಾಜನಾದನು. ಮತ್ತು ಹೇ ಕೌರವ, ‘ದೀರ್ಘಜಿಹ್ವ’ ಎಂದು ಹೇಳಲ್ಪಟ್ಟ ಆ ದಾನವಶ್ರೇಷ್ಠನು ಈ ಭೂಮಿಯಲ್ಲಿ ‘ಕಾಶಿರಾಜ’ ಎಂಬ ಹೆಸರಿನಿಂದ ಪ್ರಸಿದ್ಧನಾದನು. ಇಂತೆಯೇ ಅನೇಕ ದಾನವರು ಮತ್ತು ಅಸುರರು ಭೂಮಿಯಲ್ಲಿ ಮಹಾನೃಪತಿಗಳ ರೂಪದಲ್ಲಿ ಜನ್ಮಿಸಿದರು—ಮಾನವ ನಾಮಗಳನ್ನು ಧರಿಸಿದರೂ ತಮ್ಮ ಉಗ್ರ ತೇಜಸ್ಸು ಮತ್ತು ಕಠೋರ ಸ್ವಭಾವವನ್ನು ಕಳೆದುಕೊಳ್ಳದೆ. ಈ ಭಾಗದ ಧರ್ಮಾರ್ಥವೆಂದರೆ: ಮುಂದಿನ ಸಂಘರ್ಷ ಕೇವಲ ರಾಜಕೀಯವಲ್ಲ; ಆಸುರೀ ಪ್ರವೃತ್ತಿ ರಾಜಶಕ್ತಿಯಲ್ಲಿ ಅವತರಿಸಿ ಅಧರ್ಮ ಮತ್ತು ಯುದ್ಧಕ್ಕೆ ನೆಲೆ ಹಾಕುತ್ತದೆ; ಹಾಗೆಯೇ ಶಕ್ತಿ ಮತ್ತು ರಾಜಪದವೇ ಸದ್ಗುಣದ ಭರವಸೆ ಅಲ್ಲ ಎಂಬ ಎಚ್ಚರಿಕೆಯೂ ಇದೆ.
वैशम्पायन उवाच
The passage frames political history as morally charged: destructive ‘asuric’ tendencies can incarnate within powerful rulers. It cautions that royal power and fame are ethically neutral unless guided by dharma, and it foreshadows that adharma-driven leadership becomes a cause of large-scale suffering and war.
Vaiśampāyana continues a catalogue explaining how various Dānavas/Asuras took birth on earth as renowned human kings in different regions (Kekaya, Kāśī, Kāmboja, Anūpa, etc.). The list functions as a prelude to the epic’s conflicts by identifying formidable, often fearsome forces behind certain royal lineages.