Raivata and Cākṣuṣa Manvantaras; Brahmā’s Prayers at Śvetadvīpa
Prelude to Samudra-manthana
निशाम्यैतत् सुरगणा महेन्द्रवरुणादय: । नाध्यगच्छन्स्वयं मन्त्रैर्मन्त्रयन्तो विनिश्चितम् ॥ १७ ॥ ततो ब्रह्मसभां जग्मुर्मेरोर्मूर्धनि सर्वश: । सर्वं विज्ञापयां चक्रु: प्रणता: परमेष्ठिने ॥ १८ ॥
niśāmyaitat sura-gaṇā mahendra-varuṇādayaḥ nādhyagacchan svayaṁ mantrair mantrayanto viniścitam
ಶ್ರೀಶುಕನು ಹೇಳಿದರು—ಈ ಸ್ಥಿತಿಯನ್ನು ಕಂಡು ಮಹೇಂದ್ರ, ವರುಣ ಮೊದಲಾದ ದೇವಗಣಗಳು ಪರಸ್ಪರ ಮಂತ್ರಿಸಿಕೊಂಡರೂ, ತಮ್ಮದೇ ಚಿಂತನೆಯಿಂದ ನಿಶ್ಚಿತ ಪರಿಹಾರವನ್ನು ಕಂಡುಕೊಳ್ಳಲಿಲ್ಲ. ನಂತರ ಎಲ್ಲ ದೇವತೆಗಳು ಒಟ್ಟಾಗಿ ಸುವೇರು ಪರ್ವತದ ಶಿಖರದಲ್ಲಿರುವ ಬ್ರಹ್ಮಸಭೆಗೆ ಹೋಗಿ, ಪರಮೇಷ್ಠಿ ಬ್ರಹ್ಮನಿಗೆ ದಂಡವತ್ ನಮಸ್ಕರಿಸಿ ನಡೆದ ಎಲ್ಲ ಘಟನೆಗಳನ್ನು ತಿಳಿಸಿದರು।
Because the situation was beyond their independent capacity; even after deliberation, they could not reach certainty and thus needed higher guidance.
It teaches humility—when one’s own intelligence and group counsel fail, one should approach a higher, divinely guided authority rather than act impulsively.
Pause, avoid rash action, and seek clarity through śāstra, prayer, and guidance from a qualified teacher—aiming for a settled, dharmic decision.