
Aśoka-Pūrṇimā and Related Vows (अशोकपूर्णिमादिव्रत)
ವ್ರತಖಂಡದ ಕಾಲಾನುಶಾಸನವನ್ನು ಮುಂದುವರಿಸುತ್ತಾ ಅಗ್ನಿ ಋಷಿ ವಸಿಷ್ಠರಿಗೆ ಹಲವು ವ್ರತಗಳ ವಿಧಿಗಳನ್ನು ಉಪದೇಶಿಸುತ್ತಾನೆ. ಮೊದಲು ಶಿವರಾತ್ರಿ ವ್ರತವನ್ನು ಭುಕ್ತಿ–ಮುಕ್ತಿದಾಯಕವೆಂದು ಹೇಳಿ, ಫಾಲ್ಗುಣ ಶುಕ್ಲಪಕ್ಷದ ಅಶೋಕಪೂರ್ಣಿಮೆಯಲ್ಲಿ ಭೂಧರ ಮತ್ತು ಭುವರನ್ನು ಪೂಜಿಸಿ ಒಂದು ವರ್ಷ ವ್ರತ ಪಾಲಿಸಿದರೆ ಭೋಗವೂ ಮೋಕ್ಷವೂ ದೊರೆಯುತ್ತದೆ ಎಂದು ತಿಳಿಸುತ್ತಾನೆ. ನಂತರ ಕಾರ್ತಿಕದಲ್ಲಿ ವೃಷೋತ್ಸರ್ಗ (ಎತ್ತನ್ನು ಬಿಡುವುದು/ದಾನ) ಹಾಗೂ ನಕ್ತಭೋಜನ (ರಾತ್ರಿ ಒಂದೇ ಬಾರಿ ಊಟ) ಸಹಿತ ಪರಮ ವೃಷವ್ರತವನ್ನು ಹೇಳಲಾಗಿದ್ದು, ಇದರಿಂದ ಶಿವಲೋಕಪ್ರಾಪ್ತಿ. ಪಿತೃ ಅಮಾವಾಸ್ಯೆಯಲ್ಲಿ ಪಿತೃಗಳಿಗೆ ಅಕ್ಷಯ ದಾನ, ವರ್ಷಪೂರ್ತಿ ನಿಯಮಿತ ಉಪವಾಸ-ಸಂಯಮ ಮತ್ತು ಪಿತೃಪೂಜೆಯಿಂದ ಪಾಪನಾಶವಾಗಿ ಸ್ವರ್ಗಲಾಭ. ಅಂತಿಮವಾಗಿ ಜ್ಯೇಷ್ಠ ಅಮಾವಾಸ್ಯದ ಸಾವಿತ್ರೀ ವ್ರತ—ಸ್ತ್ರೀಯರು ಮೂರು ರಾತ್ರಿಗಳ ಉಪವಾಸ ಮಾಡಿ ವಟವೃಕ್ಷದ ಬೇರು ಬಳಿ ಮಹಾಪತಿವ್ರತಾ ದೇವಿಯನ್ನು ಏಳು ಧಾನ್ಯಗಳು ಮತ್ತು ಆಭರಣಗಳಿಂದ ಪೂಜಿಸಿ, ರಾತ್ರಿಜಾಗರಣವನ್ನು ಗೀತ-ನೃತ್ಯಗಳಿಂದ ಆಚರಿಸಿ, ಬ್ರಾಹ್ಮಣನಿಗೆ ನೈವೇದ್ಯ, ಬ್ರಾಹ್ಮಣಭೋಜನ ಮತ್ತು ವಿಸರ್ಜನೆ ಮಾಡಿ ಸೌಭಾಗ್ಯ ಹಾಗೂ ಮಂಗಳಸಮೃದ್ಧಿಯನ್ನು ಬೇಡುತ್ತಾರೆ.
No shlokas available for this adhyaya yet.
Worship of Bhūdhara and Bhuva in Phālguna’s bright fortnight, sustained as an observance for a year, stated to yield both Bhukti and Mukti.
By performing vṛṣotsarga (release/donation of a bull) and observing naktam (a single meal at night), the practitioner is said to attain Śiva’s state/abode.
It combines akṣayya offerings to the Pitṛs with a year-long fasting discipline and formal ancestor worship, promising sinlessness and attainment of heaven.
A three-night fast by women, worship at a banyan root with seven grains, night adornment and vigil with song/dance, offering naivedya to a brāhmaṇa, feeding brāhmaṇas, self-meal, and ritual dismissal, aiming at Devī’s favor and saubhāgya.