Nārada’s Account of the Kaliṅga Svayaṃvara: Duryodhana’s Seizure and Karṇa’s Escort
दुर्योधनस्तु कौरव्यो नामर्षयत लड्घनम् । प्रत्यषेधच्च तां कन्यामसत्कृत्य नराधिपान्
duryodhanas tu kauravyo nāmarṣayata laṅghanam | pratyaṣedhac ca tāṃ kanyām asatkṛtya narādhipān |
នារ៉ដៈបាននិយាយថា៖ តែទុរយោធនៈ នៃវង្សកុរុ មិនអាចទ្រាំទ្រការប្រមាថដែលគេរំលងគាត់បានឡើយ។ ដោយមិនគោរពព្រះមហាក្សត្រទាំងឡាយដែលមកប្រជុំ ហើយប្រមាថពួកគេ គាត់បានបង្ខំរារាំងព្រះនាងមហាក្សត្រីនោះ មិនឲ្យទៅកន្លែងផ្សេងទៀត។ ហេតុការណ៍នេះបង្ហាញថា មោទនភាពដែលរងរបួស និងការមិនគោរពច្បាប់សមរម្យរបស់រាជវង្ស (ធម្មៈ) អាចជំរុញអ្នកគ្រប់គ្រងឲ្យធ្វើអំពើបង្ខិតបង្ខំអសីលធម៌ និងធ្វើឲ្យអ្នកដទៃអាម៉ាស់ជាសាធារណៈ។
नारद उवाच
Unchecked pride and intolerance of perceived insult can lead a ruler to violate dharma—disrespecting others and using coercion—thereby sowing wider conflict and moral downfall.
Nārada narrates that Duryodhana, unable to bear being passed over, stops a princess from going elsewhere and, in doing so, insults the other kings present.