उत्पातदर्शनं खरसैन्यसमागमश्च
Omens of calamity and the approach of Khara’s army
सिंहनादं विसृजतामन्योन्यमभिगर्जताम्।चापानि विस्फ़ारयतां जृम्भतामप्यभीक्ष्णशः।।3.24.28।।विप्रघुष्टस्वनानां च दुन्धुभींश्चापि निघ्नताम्।तेषां सुतुमुलश्शब्दः पूरयामास तद्वनम्।।3.24.29।।
siṃhanādaṃ visṛjatām anyonyam abhigarjatām |
cāpāni visphārayatāṃ jṛmbhatām apy abhīkṣṇaśaḥ || (3.24.28) ||
vipraghuṣṭasvanānāṃ ca dundubhīṃś cāpi nighnatām |
teṣāṃ sutumulaś śabdaḥ pūrayāmāsa tad vanam || (3.24.29) ||
この伝本では描写が繰り返される。獅子のように咆哮し、互いに怒号し合い、絶えず弓弦を鳴らし、大声で叫び、ドゥンドゥビの太鼓を打ち鳴らして、その騒然たる喧噪が森を満たした。
O long-armed Lakshmana! see these calamitous phenomena that forebode mass destruction of men and demons.
The repetition heightens the contrast: dharma faces not only physical threat but also the manufactured fear of massed violence.
A reiterated battle-sound tableau emphasizes the rākṣasa host’s aggressive, chaotic approach.
Steadfast courage (dhairya) in the face of intimidation—implicitly attributed to Rāma and his cause.