अलंबलवधः (Alaṃbala-vadhaḥ) / The Slaying of Alaṃbala and the Advance toward Karṇa
कि पुनद्रौपदेया भ्यां सहित: सात्वतर्षभ: । 'पाण्डुनन्दन! यह महाबाहु सात्वतशिरोमणि सात्यकि अकेला भी कर्णके लिये पर्याप्त है। फिर इस समय जब द्रुपदके दोनों पुत्र इसके साथ हैं, तब तो कहना ही क्या है ।। ३३३ || न च तावत् क्षम: पार्थ तव कर्णेन सजड्भर:
ki punaḥ draupadeyābhyāṃ sahitaḥ sātvatarṣabhaḥ | pāṇḍunandana! ayaṃ mahābāhuḥ sātvataśiromaṇiḥ sātyakiḥ eko 'pi karṇāya paryāptaḥ | punaḥ asmin kāle yadā drupadasya ubhau putrau asya saha vartete, tatra vaktavyaṃ kim || na ca tāvat kṣamaḥ pārtha tava karṇena saṅgrāmaḥ ||
Sañjaya said: “O son of Pāṇḍu! Even alone, that mighty-armed Sātyaki—foremost among the Vṛṣṇis—is sufficient to meet Karṇa. What then need be said now, when the two sons of Draupada stand together with him? And, O Pārtha, for the present it is not fitting for you to engage Karṇa in battle.”
संजय उवाच