दिव्यान्यस्त्राणि सर्वेषां युधि निघ्नन्तमच्युतम् भारत! उस समय सत्यपराक्रमी सात्यकि द्रोण, कर्ण और कृपाचार्यके बीचमें होकर रथके मार्गोंपर विचर रहे थे। उन्हें उस अवस्थामें महात्मा श्रीकृष्ण और अर्जुनने देखा और 'साधु-साधु” कहकर सात्यकिकी भूरि-भूरि प्रशंसा की। वे युद्धमें अविचलभावसे डटे रहकर समस्त विरोधियोंके दिव्यास्त्रोंका निवारण कर रहे थे || ४७-४८ $ ।। अभिपत्य ततः सेनां विष्वक्सेनधनंजयौ,तदनन्तर श्रीकृष्ण और अर्जुन शत्रुसेनापर टूट पड़े। उस समय अर्जुनने श्रीकृष्णसे कहा--'केशव! देखिये, यह मधुवंशशिरोमणि सात्यकि आचार्यकी रक्षा करनेवाले मुख्य महारथियोंके बीचमें खेल रहा है
sañjaya uvāca |
divyāny astrāṇi sarveṣāṃ yudhi nighnantam acyutam |
bhārata! tadā satyaparākramaḥ sātyakiḥ droṇa-karṇa-kṛpācārya-madhye ratha-mārgān anu vicaran dṛśyate sma |
taṃ tathāvasthaṃ mahātmā śrīkṛṣṇo ’rjunaś ca dadṛśatuḥ, “sādhu sādhu” iti uktvā sātyakeḥ bhūri-bhūri praśaṃsāṃ cakratuḥ |
sa yuddhe ’vicala-bhāvena sthitvā sarva-virodhināṃ divyāstrāṇāṃ nivāraṇaṃ karoti sma |
abhipatya tataḥ senāṃ viṣvaksena-dhanañjayau |
(arjuna uvāca) “keśava! paśya, ayaṃ madhuvaṃśa-śiromaṇiḥ sātyakir ācārya-rakṣakānāṃ mukhya-mahārathīnāṃ madhye krīḍati iva” ||
Sañjaya berkata: “Wahai Bhārata! Pada saat itu Sātyaki yang benar-benar perkasa bergerak di jalur-jalur kereta perang, menembus di antara Droṇa, Karṇa, dan Kṛpa. Dalam keadaan demikian, Śrī Kṛṣṇa dan Arjuna yang berhati luhur melihatnya; mereka berseru, ‘Sungguh baik! Sungguh baik!’ dan memuji Sātyaki berulang-ulang. Teguh di medan laga, ia menangkis senjata-senjata ilahi dari semua lawan. Kemudian Viṣvaksena (Kṛṣṇa) dan Dhanañjaya (Arjuna) menerjang pasukan musuh. Arjuna berkata kepada Kṛṣṇa: ‘Keśava, lihatlah! Permata mahkota wangsa Madhu—Sātyaki—seakan bermain-main di tengah para mahāratha utama yang menjadi pelindung utama kereta Sang Ācārya.’”
संजय उवाच
The passage elevates steadfastness (avicala-bhāva) and disciplined power: Sātyaki does not merely attack, he neutralizes opponents’ divine weapons, showing controlled courage and protective intent. It also models ethical recognition—Kṛṣṇa and Arjuna openly honor merit even amid chaos.
Sañjaya describes Sātyaki moving through the battlefield between major Kaurava champions (Droṇa, Karṇa, Kṛpa), successfully countering their forces and weapons. Seeing this, Kṛṣṇa and Arjuna praise him, then themselves rush the enemy army; Arjuna points out Sātyaki’s seemingly effortless prowess among the chief defenders of Droṇa.