Arjuna’s request to Krishna and the opening of the Kāśyapa–Brāhmaṇa mokṣa discourse (Āśvamedhika-parva 16)
गतागते सुबहुशो ज्ञानविज्ञानपारगम् लोकतत्त्वार्थकुशलं ज्ञातार्थ सुखदु:खयो:
gatāgate subahuśo jñāna-vijñāna-pāragam loka-tattvārtha-kuśalaṃ jñātārthaṃ sukha-duḥkhayoḥ | prācīna-samaye kāśyapa-nāmakaḥ dharmajñaḥ tapasvī brāhmaṇaḥ kasyacid siddha-maharṣeḥ samīpaṃ jagāma; yaḥ dharma-viṣaye śāstra-sampūrṇa-rahasya-jñaḥ bhūta-bhaviṣya-jñāna-vijñāne pravīṇaḥ loka-tattva-jñāne kuśalaḥ sukha-duḥkha-rahasya-vedī janma-mṛtyu-tattva-jñaḥ pāpa-puṇya-jñaḥ ucca-nīca-prāṇināṃ karma-anusāra-prāptāyā gatyāḥ pratyakṣa-draṣṭā cāsīt ||
તેઓ ભૂત-ભવિષ્યના જ્ઞાન-વિજ્ઞાનમાં પારંગત, લોકતત્ત્વના અર્થમાં કુશળ અને સુખ-દુઃખના મર્મને જાણનાર હતા. પ્રાચીન કાળમાં ધર્મજ્ઞ અને તપસ્વી બ્રાહ્મણ કાશ્યપ એવા જ એક સિદ્ધ મહર્ષિ પાસે ગયા—જે માત્ર શ્રુતિજ્ઞાન સુધી સીમિત ન રહી તત્ત્વજ્ઞાનમાં સ્થિત હતા; જન્મ-મરણનું સત્ય જાણતા; પાપ-પુણ્યનો વિવેક કરતા; અને કર્માનુસાર ઊંચ-નીચ દેહધારીઓની ગતિને પ્રત્યક્ષ જોતા હતા.
ब्राह्मण उवाच
Dharma is best understood through a guide who unites śāstric mastery with direct insight into karma’s consequences—how actions shape pleasure and pain, birth and death, and the destinies of beings.
An ascetic Brāhmaṇa named Kāśyapa approaches a spiritually perfected great sage renowned for comprehensive knowledge—scriptural, experiential, and ethical—setting up a consultation on dharma and the workings of karma.