स्वशरीरमालभेत् अनेन मंत्रेण । ओंखखोल्काय नमः । सप्तवारानुच्चार्य स्थातव्यम् । तेन शुद्धिरुपसंजायते देहस्यार्चार्हता भवति । पश्चादासनस्थं देवं सवितारं मंडलमध्ये द्वादशात्मकं सुरादिभिः संपूज्यमानं ध्यात्वा पूर्वोक्तमर्घपात्रं शिरसि कृत्वा भूमौ जानुनी निपात्य सूर्याभिमुखस्तद्गतमनाभूत्वार्घमंत्रमुदाहरेत् । तदुच्यते सूर्यवक्त्राद्विनिर्गतमिति
svaśarīramālabhet anena maṃtreṇa | oṃkhakholkāya namaḥ | saptavārānuccārya sthātavyam | tena śuddhirupasaṃjāyate dehasyārcārhatā bhavati | paścādāsanasthaṃ devaṃ savitāraṃ maṃḍalamadhye dvādaśātmakaṃ surādibhiḥ saṃpūjyamānaṃ dhyātvā pūrvoktamarghapātraṃ śirasi kṛtvā bhūmau jānunī nipātya sūryābhimukhastadgatamanābhūtvārghamaṃtramudāharet | taducyate sūryavaktrādvinirgatamiti
Qu’on touche ou qu’on oigne son propre corps avec ce mantra : « Oṃ, hommage à Khakholkā ». L’ayant récité sept fois, qu’on demeure immobile ; ainsi naît la pureté et le corps devient digne du culte. Ensuite, méditant Savitṛ assis sur son siège au sein du mandala comme la divinité aux douze aspects, honorée par les dieux, qu’on pose sur la tête le vase d’arghya préparé, qu’on s’agenouille à terre face au Soleil, l’esprit absorbé en lui, et qu’on récite le mantra d’arghya—dit être sorti de la bouche même du Soleil.
Nārada
Scene: A devotee at sunrise, body anointed while softly repeating a mantra; a mandala on the ground with Savitṛ visualized enthroned within it, twelvefold radiance; the devotee lifts the copper ārghya vessel to the crown of the head, kneels, and offers facing the Sun.
Inner and outer purity, dhyāna, and mantra together make the offering a direct act of communion with Sūrya.
No specific site is named; the passage teaches a standardized worship sequence (vidhi) for Sūrya.
Recite a purification mantra seven times, meditate on twelvefold Savitṛ, kneel facing the Sun, hold the arghya vessel reverently, and recite the arghya-mantra.