Viśukra–Viṣaṅga-vadha (The Slaying of Viśukra and Viṣaṅga) — Lalitopākhyāna
तदा हतौ रणे तत्र श्रुत्वा निजसहोदरौ / शोकेन महताविष्टो भण्डः प्रविललाप सः
tadā hatau raṇe tatra śrutvā nijasahodarau / śokena mahatāviṣṭo bhaṇḍaḥ pravilalāpa saḥ
Alors, sur ce champ de bataille, apprenant que ses propres frères de sang avaient été tués, Bhaṇḍa, saisi d’une immense peine, se mit à gémir et à se lamenter.