Bhārgava Rāma at Māhiṣmatī: Narmadā-stuti and the Challenge to Kārttavīryārjuna
इति श्रीब्रहामाण्डे महापुराणे वायुप्रोक्ते मध्यभागे तृतीय उपोद्धातपादे भर्गवचरिते सप्तत्रिंशत्तमो ऽध्यायः // ३७// वसिष्ठ उवाच अन्तर्द्धानं गते कृष्णे रामस्तु सुमहायशाः / समुद्रिक्तमथात्मानं मेने कृष्णानुभावतः
iti śrībrahāmāṇḍe mahāpurāṇe vāyuprokte madhyabhāge tṛtīya upoddhātapāde bhargavacarite saptatriṃśattamo 'dhyāyaḥ // 37// vasiṣṭha uvāca antarddhānaṃ gate kṛṣṇe rāmastu sumahāyaśāḥ / samudriktamathātmānaṃ mene kṛṣṇānubhāvataḥ
Ainsi, dans le Śrī Brahmāṇḍa Mahāpurāṇa, enseigné par Vāyu, au milieu, dans le troisième Upoddhāta-pāda, au Bhārgava-carita, s’achève le trente-septième chapitre. Vasiṣṭha dit : Lorsque Kṛṣṇa eut disparu, le très illustre Rāma estima que son être était puissamment soulevé par l’influence de Kṛṣṇa.