Reṇukā-vilāpa and the Aftermath of Jamadagni’s Slaying (अर्जुनोपाख्यान-प्रसङ्गः)
इति श्रीब्रह्माण्डे महापुराणे वायुप्रोक्ते मध्यमभागे तृतीय उपोद्धातपादेर्ऽजुनोपाख्याने एकोनत्रिंशत्तमो ऽध्यायः // २९// वासिष्ठ उवाच श्रुस्वैतत्सकलं राजा जमदग्निवधादिकम् / उद्विग्नचेताः सुभृशं चिन्तयामास नैकधा
iti śrībrahmāṇḍe mahāpurāṇe vāyuprokte madhyamabhāge tṛtīya upoddhātapāder'junopākhyāne ekonatriṃśattamo 'dhyāyaḥ // 29// vāsiṣṭha uvāca śrusvaitatsakalaṃ rājā jamadagnivadhādikam / udvignacetāḥ subhṛśaṃ cintayāmāsa naikadhā
Ainsi, dans le Śrī Brahmāṇḍa Mahāpurāṇa, en la partie médiane enseignée par Vāyu, au troisième prologue du récit d’Arjuna, s’achève le vingt-neuvième chapitre. Vasiṣṭha dit : Ayant tout entendu, начиная par la mise à mort de Jamadagni, le roi, l’esprit profondément troublé, se mit à réfléchir intensément de bien des façons.