Avadhuta
दुःखिनोऽज्ञाः संसरन्तु कामं पुत्राद्यपेक्षया । परमानन्दपूर्णोऽहं संसरामि किमिच्छया॥१४॥
दुःखिनः । अज्ञाः । संसरन्तु । कामम् । पुत्र-आदि-अपेक्षया । परमानन्द-पूर्णः । अहम् । संसरामि । किम् । इच्छया ॥१४॥
duḥkhino'jñāḥ saṃsarantu kāmaṃ putrādyapekṣayā | paramānandapūrṇo'ham saṃsarāmi kim icchayā ||14||
Que los ignorantes afligidos vaguen en el saṃsāra como quieran, apoyados en hijos y semejantes. Yo estoy colmado de dicha suprema: ¿por qué deseo habría de vagar en el saṃsāra?
Let the suffering ignorant ones wander in saṃsāra as they please, dependent on sons and the like. I am full of supreme bliss—by what desire should I wander in saṃsāra?