HomeUpanishadsAvadhutaVerse 14
Previous Verse
Next Verse

Verse 14

Avadhuta

दुःखिनोऽज्ञाः संसरन्तु कामं पुत्राद्यपेक्षया । परमानन्दपूर्णोऽहं संसरामि किमिच्छया॥१४॥

दुःखिनः । अज्ञाः । संसरन्तु । कामम् । पुत्र-आदि-अपेक्षया । परमानन्द-पूर्णः । अहम् । संसरामि । किम् । इच्छया ॥१४॥

duḥkhino'jñāḥ saṃsarantu kāmaṃ putrādyapekṣayā | paramānandapūrṇo'ham saṃsarāmi kim icchayā ||14||

Que los ignorantes afligidos vaguen en el saṃsāra como quieran, apoyados en hijos y semejantes. Yo estoy colmado de dicha suprema: ¿por qué deseo habría de vagar en el saṃsāra?

Let the suffering ignorant ones wander in saṃsāra as they please, dependent on sons and the like. I am full of supreme bliss—by what desire should I wander in saṃsāra?

Pūrṇatva (fullness) of Ātman; vairāgya; saṃsāra as desire-drivenMahavakya: Echoes ‘अयमात्मा ब्रह्म’ / ‘अहं ब्रह्मास्मि’: the Self as bliss-full (ānanda-svarūpa) leaves no motive for saṃsāric pursuit.AtharvaChandas: Anuṣṭubh (śloka)