युधिष्ठिरस्य अर्जुनप्रेषण-युक्तिवर्णनम् | Yudhiṣṭhira’s Rationale for Sending Arjuna and Request to Dhaumya
राजेन्द्र! तदनन्तर नारायण-स्थानको जाय। भरतनन्दन! वहाँ भगवान् विष्णु सदा निवास करते हैं। ब्रह्मा आदि देवता, तपोधन ऋषि, आदित्य, वसु तथा रुद्र भी वहाँ रहकर जनार्दनकी उपासना करते हैं। उस तीर्थमें अद्भुतकर्मा भगवान् विष्णु शालग्रामके नामसे प्रसिद्ध हैं ।। अभिगम्य त्रिलोकेशं वरदं विष्णुमव्ययम् । अश्वमेधमवाप्रोति विष्णुलोकं॑ च गच्छति,तीनों लोकोंके स्वामी उन वरदायक अविनाशी भगवान् विष्णुके समीप जाकर मनुष्य अश्वमेधयज्ञका फल पाता और विष्णुलोकमें जाता है
rājendra! tadanantaraṃ nārāyaṇa-sthānako jāyate. bharatanandana! tatra bhagavān viṣṇuḥ sadā nivāsam karoti. brahmādayo devatāḥ, tapodhanā ṛṣayaḥ, ādityāḥ, vasavaḥ tathā rudrā api tatra sthitvā janārdanasya upāsanāṃ kurvanti. tasmin tīrthe adbhuta-karmā bhagavān viṣṇuḥ śālagrāma-nāmnā prasiddhaḥ. abhigamya trilokeśaṃ varadaṃ viṣṇum avyayam, aśvamedham avāpnoti viṣṇulokaṃ ca gacchati.
Ghūlastya dijo: «¡Oh rey! Después viene el lugar sagrado llamado Nārāyaṇa-sthāna. Oh descendiente de Bharata, allí mora eternamente el Bienaventurado Señor Viṣṇu. Brahmā y los demás dioses, los sabios ricos en austeridad, los Ādityas, los Vasus y los Rudras también permanecen allí y veneran a Janārdana. En ese tirtha, Viṣṇu, de obras prodigiosas, es célebre con el nombre de Śālagrāma. Quien se acerque a ese Viṣṇu imperecedero—Señor de los tres mundos y dador de dones—obtiene el mérito de un sacrificio Aśvamedha y va al mundo de Viṣṇu.»
घुलस्त्य उवाच
The passage elevates tīrtha-yātrā and devotion to Viṣṇu as powerful, ethically accessible means of gaining great merit: sincere approach and worship at a sacred place can yield the fruit of major royal sacrifices and lead toward a higher divine destination.
Ghūlastya describes a sequence of pilgrimage sites, highlighting Nārāyaṇa-sthāna where Viṣṇu is said to dwell. He notes that gods and sages worship there, that Viṣṇu is famed as Śālagrāma at that tīrtha, and he proclaims the spiritual reward for visiting and venerating the deity.