आकर्णपूर्णनिशितैर्विव्याध त्रिंशता शरै: । राजन! तब हँसते हुए आपके पुत्रने धनुषको कानतक खींचकर छोड़े हुए तीस तीखे बाणोंद्वारा रणभूमिमें सात्यकिको क्षत-विक्षत कर डाला
sañjaya uvāca | ākarṇapūrṇa-niśitair vivyādha triṃśatā śaraiḥ | rājan! tadā hasate hue tava putreṇa dhanuṣaṃ karṇāntaṃ kṛtvā muktaiḥ triṃśadbhis tīkṣṇaiḥ śaraiḥ raṇabhūmau sātyakiḥ kṣata-vikṣataḥ kṛtaḥ |
Sanjaya said: O King, then your son, smiling, drew his bow back to the ear and released thirty razor-sharp arrows. With those shafts he tore Satyaki on the battlefield, wounding and mangling him.
संजय उवाच