Viśukra–Viṣaṅga-vadha (The Slaying of Viśukra and Viṣaṅga) — Lalitopākhyāna
तदा हतौ रणे तत्र श्रुत्वा निजसहोदरौ / शोकेन महताविष्टो भण्डः प्रविललाप सः
tadā hatau raṇe tatra śrutvā nijasahodarau / śokena mahatāviṣṭo bhaṇḍaḥ pravilalāpa saḥ
Then, there on the battlefield, hearing that his own blood-brothers had been slain, Bhaṇḍa, overwhelmed by mighty grief, began to wail in lamentation.