HomeUpanishadsNirvanaVerse 48
Previous Verse
Next Verse

Verse 48

Nirvana

मनोनिरोधिनी कन्था। योगेन सदानन्दस्वरूपदर्शनम्। आनन्दभिक्षाशी। महाश्मशानेऽप्यानन्दवने वासः। एकान्तस्थानम्। आनन्दमठम्। उन्मन्यवस्था। शारदा चेष्टा। उन्मनी गतिः। निर्मलगात्रम्। निरालम्बपीठम्। अमृतकल्लोलानन्दक्रिया। पाण्डरगगनम्। महासिद्धान्तः। शमदमादिदिव्यशक्त्याचरणे क्षेत्रपात्रपटुता। परावरसंयोगः। तारकोपदेशाः। अद्वैतसदानन्दो देवता॥

मनः-निरोधिनी । कन्था । योगेन । सदा-आनन्द-स्वरूप-दर्शनम् । आनन्द-भिक्ष-आशी । महा-श्मशाने अपि । आनन्द-वने । वासः । एकान्त-स्थानम् । आनन्द-मठम् । उन्मनी-अवस्था । शारदा । चेष्टा । उन्मनी । गतिः । निर्मल-गात्रम् । निरालम्ब-पीठम् । अमृत-कल्लोल-आनन्द-क्रिया । पाण्डर-गगनम् । महा-सिद्धान्तः । शम-दम-आदि-दिव्य-शक्ति-आचरणे । क्षेत्र-पात्र-पटुता । पर-अवर-संयोगः । तारक-उपदेशाः । अद्वैत-सदा-आनन्दः । देवता ।

mano-nirodhinī kanthā | yogena sadānandasvarūpadarśanam | ānanda-bhikṣāśī | mahāśmaśāne 'py ānandavane vāsaḥ | ekāntasthānam | ānandamaṭham | unmanyavasthā | śāradā ceṣṭā | unmanī gatiḥ | nirmalagātram | nirālambapīṭham | amṛtakallolānandakriyā | pāṇḍaragaganam | mahāsiddhāntaḥ | śama-damādi-divyaśakty-ācaraṇe kṣetra-pātra-paṭutā | parāvara-saṃyogaḥ | tārakopadeśāḥ | advaita-sadānando devatā ||

Ein Mantel, der den Geist zur Ruhe bringt und zügelt. Durch Yoga: Schau der wesenhaften Natur, die immerwährende Seligkeit ist. Einer, der von Almosen der Seligkeit lebt. Wohnen — selbst auf dem großen Verbrennungsplatz — im Hain der Wonne. Ein Ort der Abgeschiedenheit. Ein Kloster der Seligkeit. Der Zustand von unmanī (Geist‑Transzendenz). Das Wirken Śāradās (der Weisheit). Das Hingehen in unmanī. Ein geläuterter Leib. Ein Sitz ohne Stütze. Die selige Tätigkeit wie Wellen des Unsterblichkeitsnektars. Der blass‑weiße Himmel. Die große Lehre. Geschick in Feld und Gefäß — das heißt in der Übung göttlicher Kräfte wie Frieden und Selbstzucht. Die Verbindung des Höheren und des Niederen. Die tāraka‑Unterweisungen, die hinüberführen. Die Gottheit ist nicht‑duale, immerwährende Seligkeit.

A cloak that restrains the mind. By yoga, the vision of the ever-blissful essential nature. One who eats alms of bliss. Dwelling, even in the great cremation-ground, in the grove of bliss. A solitary place. A monastery of bliss. The state of unmanī (mind-transcendence). The activity of Śāradā (wisdom). The movement into unmanī. A purified body. A seat without support. The blissful activity of waves of nectar. The pale/white sky. The great doctrine. Skill in the field and vessel—i.e., in the practice of divine powers such as tranquility and self-control. The conjunction of the higher and the lower. The tāraka instructions. The deity is non-dual ever-bliss.

Brahman/Ātman as Advaita-Sadānanda (non-dual ever-bliss)Mahavakya: Consonant with ‘अयम् आत्मा ब्रह्म’ (Ayam Ātmā Brahma): the ‘deity’/ultimate reality is identified as non-dual bliss, i.e., the Self as Brahman; not phrased as the Mahāvākya itself.AtharvaChandas: Prose (gadyātmaka)