श्राद्धार्थं संपरिज्ञाय मन्त्रं चक्रुः परस्परम् । आदित्या वसवो रुद्रा नासत्यावपि पार्थिव
śrāddhārthaṃ saṃparijñāya mantraṃ cakruḥ parasparam | ādityā vasavo rudrā nāsatyāvapi pārthiva
Nachdem sie den Sinn des Śrāddha erkannt hatten, ersannen sie untereinander ein Mantra—o König—die Ādityas, die Vasus, die Rudras und auch die beiden Nāsatyas (Aśvins).
Narrator (addressing a king/listener within the frame narrative)
Śrāddha is presented as a sanctioned rite with divine acknowledgment, framed through the Devas’ collective decision.
The narrative belongs to Hāṭakeśvara-kṣetra Māhātmya (Gajacchāyā-māhātmya) within Nāgara Khaṇḍa.
The origin/establishment of a mantra connected to Śrāddha performance.