दुर्भगेति परित्यक्ता बंधुभिश्च सहोदरैः । ततः क्षुधार्दिता दीना शोचन्ती विगतेक्षणा
durbhageti parityaktā baṃdhubhiśca sahodaraiḥ | tataḥ kṣudhārditā dīnā śocantī vigatekṣaṇā
Als «Unglücksbringerin» verschrien, wurde sie von Verwandten und selbst von den eigenen Geschwistern verlassen. Dann, vom Hunger gequält, elend und klagend, irrte sie weiter umher—des Augenlichts beraubt.
Narrator (context not specified in snippet; likely the Purāṇic narrator in Brahmakhaṇḍa)
Scene: अन्धा स्त्री क्षुधार्दिता, वस्त्र-जीर्ण, मुखे शोक; पृष्ठे ग्राम-जनाः दूरं विमुखाः; हस्ते दण्डः, मार्गे धूलि, संध्याकाल-छाया।
The verse condemns cruelty born of superstition and highlights the dharmic need for compassion toward the helpless.
No tīrtha is mentioned in this verse.
None; it is descriptive narrative.