Previous Verse
Next Verse

Valmiki Ramayana 2.99.19Ayodhya Kanda, Sarga 99, Shloka 19

चित्रकूटप्राप्तिः

Bharata Reaches Chitrakuta and Beholds Rama

एवं संविलपं स्तस्मिन्वने दशरथात्मजः।ददर्श महातीं पुण्यां पर्णशालां मनोरमाम्।।2.99.18।।सालतालाश्वकर्णानां पर्णैर्बहुभिरावृताम्।विशालां मृदुभिस्तीर्णां कुशैर्वेदिमिवाध्वरे।।2.99.19।।शक्रायुधनिकाशैश्च कार्मुकैर्भारसाधनैः।रुक्मपृष्ठैर्महासारै श्शोभितां शत्रुबाधकैः।।2.99.20।।अर्क रश्मि प्रतीकाशैर्घोरैस्तूणीगतैश्शरैः।शोभितां दीप्तवदनै स्सर्पैर्भोगवतीमिव।।2.99.21।।महारजतवासोभ्यामसिभ्यां च विराजिताम्।रुक्मबिन्दुविचित्राभ्यां चर्मभ्यां चापि शोभिताम्।।2.99.22।।गोधाङ्गुळित्रैरासक्तैश्चित्रैः काञ्चनभूषितैः।अरिसंघैरनाधृष्यां मृगै स्सिंहगुहा मिव।।2.99.23।।

evaṁ saṅvilapan tasmin vane daśarathātmajaḥ |

dadarśa mahatīṁ puṇyāṁ parṇaśālāṁ manoramām ||2.99.18||

sāla-tālāśvakarṇānāṁ parṇair bahubhir āvṛtām |

viśālāṁ mṛdubhis tīrṇāṁ kuśair vedim ivādhvare ||2.99.19||

śakrāyudha-nikāśaiś ca kārmukair bhāra-sādhanaiḥ |

rukma-pṛṣṭhair mahā-sāraiḥ śśobhitāṁ śatru-bādhakaiḥ ||2.99.20||

arka-raśmi-pratīkāśair ghorais tūṇī-gataiḥ śaraiḥ |

śobhitāṁ dīpta-vadanaiḥ sarpair bhogavatīm iva ||2.99.21||

mahā-rajata-vāsobhyām asibhyāṁ ca virājitām |

rukma-bindu-vicitrābhyāṁ carmabhyāṁ cāpi śobhitām ||2.99.22||

godhāṅguḷitrair āsaktaiś citraiḥ kāñcana-bhūṣitaiḥ |

ari-saṅghair anādhṛṣyāṁ mṛgaiḥ siṁha-guhām iva ||2.99.23||

Während er so in jenem Wald klagte, erblickte Daśarathas Sohn (Bharata) eine große, heilige und liebliche Laubhütte, dicht bedeckt mit vielen Blättern von śāla-, tāla- und aśvakarṇa-Bäumen; weit und mit weichem kuśa-Gras bestreut wie ein Altarplatz beim Opfer. Sie war geschmückt mit mächtigen Bögen, goldrückig, feindbezwingend, Indras Donnerkeil gleich; und mit schrecklichen Pfeilen in Köchern, strahlend wie Sonnenstrahlen, wie Schlangen mit flammenden Hauben, die Bhogavatī erhellen. Sie glänzte mit zwei Schwertern in hellen silbernen Scheiden und mit Schilden in mannigfachen Farben, gesprenkelt mit goldenen Tropfen. Dort hingen kunstvolle, goldverzierte Fingerschützer aus Waranhaut. Gegen Scharen von Feinden war sie uneinnehmbar—wie die Höhle des Löwen für die Hirsche.

निरीक्ष्यhaving looked around
निरीक्ष्य:
Purvakala-kriya (पूर्वकालक्रिया)
TypeVerb
Rootni-√īkṣ (धातु) + lyap (ल्यप्)
Formल्यपन्त अव्यय-कृदन्त (absolutive/gerund); पूर्वक्रिया (having looked around/observed)
सःhe (Bharata)
सः:
Karta (कर्ता)
TypeNoun
Roottad (सर्वनाम-प्रातिपदिक)
Formपुल्लिङ्ग, प्रथमा विभक्ति, एकवचन (pronoun)
मुहूर्तम्for a moment
मुहूर्तम्:
Kala (काल)
TypeNoun
Rootmuhūrta (प्रातिपदिक)
Formपुल्लिङ्ग, द्वितीया विभक्ति, एकवचन; कालाधिकरणे द्वितीया (accusative of duration)
तुindeed
तु:
Sambandha (सम्बन्ध/निपात)
TypeIndeclinable
Roottu (अव्यय-प्रातिपदिक)
Formअव्यय; विरोध/अनन्तरार्थक (but/indeed)
ददर्शsaw
ददर्श:
Kriya (क्रिया)
TypeVerb
Root√dṛś (धातु)
Formलिट्-लकार (epic past), प्रथमपुरुष, एकवचन; परस्मैपद
भरतःBharata
भरतः:
Karta (कर्ता)
TypeNoun
Rootbharata (प्रातिपदिक)
Formपुल्लिङ्ग, प्रथमा विभक्ति, एकवचन
गुरुम्his revered elder (brother)
गुरुम्:
Karma (कर्म)
TypeNoun
Rootguru (प्रातिपदिक)
Formपुल्लिङ्ग, द्वितीया विभक्ति, एकवचन; ‘गुरु’ = revered elder/brother; कर्म
उटजेin the hut
उटजे:
Adhikarana (अधिकरण)
TypeNoun
Rootuṭaja (प्रातिपदिक)
Formपुल्लिङ्ग, सप्तमी विभक्ति, एकवचन (locative singular)
रामम्Rama
रामम्:
Karma (कर्म)
TypeNoun
Rootrāma (प्रातिपदिक)
Formपुल्लिङ्ग, द्वितीया विभक्ति, एकवचन; कर्म (ददर्श)
आसीनम्seated
आसीनम्:
Karma (कर्म)
TypeAdjective
Rootā-√sad (धातु) + kta (क्त)
Formक्त-प्रत्ययान्त कृदन्त (past participle used adjectivally); पुल्लिङ्ग, द्वितीया, एकवचन; विशेषणम् (रामम्)
जटा-मण्डल-धारिणम्wearing a circle/mass of matted locks
जटा-मण्डल-धारिणम्:
Karma (कर्म)
TypeAdjective
Rootjaṭā (प्रातिपदिक) + maṇḍala (प्रातिपदिक) + dhārin (प्रातिपदिक)
Formतत्पुरुष (जटानां मण्डलं धारयति इति); पुल्लिङ्ग, द्वितीया विभक्ति, एकवचन; विशेषणम् (रामम्)

Lamenting in this way Bharata beheld in that forest an excellent, sacred and enchanting hut covered with a lot of leaves of sala, palmyra and aswakarna trees like a sacrificial altar spread with soft kusa grass. Gold-plated bows that resembled the thunderbolt of Indra, powerful and capable of achieving great targets and oppressing the enemies, adorned the hut. Arrows glittering like the rays of the Sun, were dreadful, with blazing heads and stored in quivers adorned it like the hooded serpents illumining the city of Bhogavati (in the nether world). A pair of swords in scabbards made of excellent silver, two shields of different colours with golden spots, finger-guards made of skin of iguana decorated with gold were hanging there. It was impregnable to enemy hordes like the cave of a lion to the deer.

B
Bharata
L
leaf-hut (parṇaśālā)
K
kuśa grass
Ś
śāla tree
T
tāla (palmyra) tree
A
aśvakarṇa tree
I
Indra (Śakra)
V
vajra (thunderbolt, by simile)
B
bows (kārmuka)
A
arrows (śara)
Q
quiver (tūṇī)
S
serpents (sarpa, by simile)
S
swords (asi)
S
silver scabbards
S
shields (carma)
I
iguana-skin finger-guards (godhāṅguḷitra)
L
lion’s cave (siṁha-guhā, by simile)

FAQs

Dharma is portrayed as harmonizing ascetic simplicity with righteous protection: the hut is sacred and altar-like, yet equipped to restrain adharma—showing that purity and preparedness can coexist.

As Bharata nears Rāma’s forest dwelling, the narration describes the impressive leaf-hut and its martial and ritual-like features, signaling both sanctity and vigilance.

Rāma’s balanced virtue: living simply like an ascetic while remaining capable of defending dharma—suggested by the presence of formidable weapons in a sacred setting.

Ask anything about this verse

A free Google sign-in keeps your chat saved across web and the app.

Read Valmiki Ramayana in the Vedapath app

Scan the QR code to open this directly in the app, with audio, word-by-word meanings, and more.

Continue reading in the Vedapath app

Open in App