महोत्पात-लक्षणानि
Omens before Khara’s Assault
श्येनगामी पृथुग्रीवो यज्ञशत्रुर्विहङ्गमः।दुर्जयः करवीराक्षः परुषः कालकार्मुकः।।3.23.32।।मेघमाली महामाली सर्वास्यो रुधिराशनः।द्वादशैते महावीर्याः प्रतस्थुरभितः खरम्।।3.23.33।।
śyena-gāmī pṛthu-grīvo yajña-śatrur vihaṅgamaḥ |
durjayaḥ karavīrākṣaḥ paruṣaḥ kāla-kārmukaḥ || 3.23.32 ||
megha-mālī mahā-mālī sarvāsyo rudhirāśanaḥ |
dvādaśaite mahā-vīryāḥ pratasthur abhitaḥ kharam || 3.23.33 ||
Erneut werden genannt: Śyenagāmī, Pṛthugrīva, Yajñaśatru, Vihaṅgama, Durjaya, Karavīrākṣa, Paruṣa, Kālakārmuka, Meghamālī, Mahāmālī, Sarvāsya und Rudhirāśana; diese zwölf mächtigen Rākṣasa-Kämpfer rückten aus und bildeten einen engen Ring um Khara.
Surrounded by twelve valiant warriors like Syenagami, Pruthugreeva, Yagnasatru, Vihangama, Durjaya, Karaviraksha, Parusha, Kalakarmuka, Meghmali, Mahamali, Sarpasya and Rudhirasana, Khara proceeded.
The repeated catalogue underlines the theme that adharma relies on amassed might; dharma’s strength is principled action rather than mere numbers.
A repeated narration emphasizes the number and identity of Khara’s close accompanying champions.
Rama’s implied virtue is courage anchored in righteousness, not shaken by the display of intimidating force.