Kailāsa-darśana, Badarī-vāsa, and Sarasvatī–Dvaitavana Transition (कैलासदर्शन–बदरीवास–सरस्वतीद्वैतवनगमनम्)
गुर्वर्थश्ष कृत: पार्थ महाशत्रून् घ्नता मम एवमेव सदा भाव्यं स्थिरेणाजी धनंजय,“आज तुमने मेरे महान् शत्रुओंका संहार करके गुरुदक्षिणा चुका दी है। धनंजय! इसी प्रकार तुम्हें सदा युद्धभूमिमें अविचल रहना चाहिये और मोहशून्य होकर अस्त्रोंका प्रयोग करना चाहिये। देवता, दानव तथा राक्षस कोई भी युद्धमें तुम्हारा सामना नहीं कर सकता
gurvarthaś ca kṛtaḥ pārtha mahāśatrūn ghnatā mama | evam eva sadā bhāvyaṃ sthireṇāji dhanaṃjaya || ājā tvayā mama mahāśatrūṇāṃ saṃhāraṃ kṛtvā gurudakṣiṇā pariniṣpāditā | dhanaṃjaya, evam eva tvayā sadā raṇabhūmau acalena bhavitavyaṃ, mohaśūnyena ca astrāṇi prayoktavyāni | devā dānavā rākṣasā vā kaścid api yuddhe tava samakṣaṃ sthātuṃ na śaknoti ||
„O Pārtha, indem du meine gewaltigen Feinde erschlagen hast, hast du das dem Lehrer Geschuldete, die guru-dakṣiṇā, erfüllt. So soll es dir stets ergehen, Dhanañjaya: Stehe unbeirrbar auf dem Schlachtfeld, frei von Verblendung, und führe deine Waffen mit klarem Entschluss. Kein Gott, kein Asura und kein Rākṣasa kann dir im Krieg standhalten.“
अजुन उवाच
The verse emphasizes kṣatriya-dharma: remain steady in battle, act without delusion, and use one’s skills decisively. It also frames martial success as a form of gurudakṣiṇā—repaying the teacher through disciplined action and fulfillment of duty.
A speaker addresses Arjuna (Pārtha/Dhanañjaya), praising him for destroying formidable enemies and declaring that this act has completed the guru’s due (gurudakṣiṇā). The speaker then exhorts Arjuna to maintain unwavering resolve in future battles, asserting that even devas, dānavas, and rākṣasas cannot face him.