Sainyasaṅgraha and Bhāga-Vyavasthā (Forces Assembled and Rival Allocations) | सैन्यसंग्रह-भागव्यवस्था
समस्त पाण्डव अतिरथी शूरवीर, यशस्वी, प्रतापी, युद्धविजयी तथा अग्नि और सूर्यके समान तेजस्वी हैं ।।
dhṛtarāṣṭra uvāca | samastāḥ pāṇḍavā atirathinaḥ śūrā vīrā yaśasvinaḥ pratāpinaḥ yuddhajayinaś ca agni-sūrya-sama-tejasaḥ | yeṣāṁ yudhiṣṭhiro netā goptā ca madhusūdanaḥ | yodhāś ca pāṇḍavau vīrau savyasācī vṛkodaraḥ | sañjaya, yudhiṣṭhira-neteṣu madhusūdana-gopteṣu savyasāci-vṛkodara-pramukheṣu yodheṣu nakula-sahadeva-dhṛṣṭadyumna-sātyaki-drupada-dhṛṣṭaketu-suketu-uttamaujā-yudhāmanyu-śikhaṇḍi-kṣatradeva-uttara-kāśi-cedi-matsya-sainyeṣu sūñjaya-kṣatriyeṣu virāṭa-kumāra-babhruṣu ca prabhadraka-pāñcāleṣu ca yuddhāya udyateṣu, yeṣām icchāṁ vinā indro 'pi pṛthivīm apahartuṁ na śaknoti, teṣu parvata-vidāraṇa-sāmarthyeṣu deva-sama-pratāpeṣu sarva-sadguṇa-sampanneṣu pāṇḍaveṣu mama duṣṭaḥ putro duryodhanaḥ mama krandataḥ api yuddhaṁ kartum icchati |
Dhṛtarāṣṭra sprach: „Alle Pāṇḍavas sind Atirathas—große Streitwagenkrieger—heldenhaft, ruhmreich, machtvoll, siegreich in der Schlacht, leuchtend wie Feuer und Sonne. Sañjaya, Yudhiṣṭhira ist ihr Anführer; Madhusūdana (Kṛṣṇa) ihr Beschützer; und unter ihren vordersten Kämpfern stehen die beiden Pāṇḍava-Helden—Arjuna, der beidhändige Bogenschütze, und Bhīma, der Wolfbäuchige. Mit ihnen sind Nakula und Sahadeva; Dhṛṣṭadyumna aus dem Pr̥ṣata-Geschlecht; Sātyaki; Drupada; Dhṛṣṭaketu; Suketu; die Pāñcāla-Champions Uttamaujā und der unbezwingbare Yudhāmanyu; Śikhaṇḍin; Kṣatradeva; Uttara, der Prinz von Virāṭa; und die Heere von Kāśī, Cedi und Matsya—zusammen mit den Sṛñjaya-Kṣatriyas, Babhru und den Prabhadrakas von Pāñcāla—geordnet und kriegsbereit auf ihrer Seite. Ohne ihre Zustimmung könnte selbst Indra diese Erde nicht an sich reißen. Sie sind standhaft im Kampf, vermögen Berge zu spalten, strahlen wie die Götter und sind mit jeder edlen Tugend ausgestattet. Und doch besteht mein ruchloser Sohn Duryodhana darauf, gegen eben diese Pāṇḍavas Krieg zu führen, selbst während ich laut dagegen aufschreie.“
धृतराष्ट उवाच
Moral blindness and attachment can drive a ruler to enable adharma: Dhṛtarāṣṭra recognizes the Pāṇḍavas’ virtue, strength, and Kṛṣṇa’s protection, yet admits his son’s wicked insistence on war. The passage highlights responsibility in governance—knowing what is right is insufficient if one fails to restrain wrongdoing.
In Udyoga Parva, as war becomes imminent, Dhṛtarāṣṭra speaks to Sañjaya, enumerating the Pāṇḍavas and their powerful allies, stressing their near-invincible position (even Indra could not take the earth against their will). He laments that despite his protests, Duryodhana still wants to fight them.