Vṛddha-kanyā-carita and Balarāma’s Kurukṣetra Inquiry (वृद्धकन्या-चरितम् / कुरुक्षेत्रफल-प्रश्नः)
कुर्वाणं संशितात्मानं स्वाध्यायमृषिसत्तमम् | तदनन्तर उनमेंसे कोई ऋषि प्रतिदिन स्वाध्याय करनेवाले शुद्धात्मा मुनिवर सारस्वतके पास आये ।। स गत्वा5<चष्ट तेभ्यश्व॒ सारस्वतमतिप्रभम्
Vaiśampāyana uvāca | kurvāṇaṃ saṃśitātmānaṃ svādhyāyam ṛṣisattamam | tadanantaraṃ teṣāṃ madhyād eka ṛṣiḥ pratidinaṃ svādhyāyakaraṇaśīlaḥ śuddhātmā munivaraḥ sārasvatasyāntikaṃ jagāma || sa gatvā caṣṭa tebhyaḥ sārasvatam atiprabhām ||
Vaiśampāyana sprach: „Zu jener Zeit war Sārasvata, der Vornehmste der Rishis, im Geist gezügelt und standhaft im täglichen heiligen Studium, in sein svādhyāya (Selbstrezitation und -studium) vertieft. Danach kam einer der Rishis—rein an Seele und regelmäßig im täglichen svādhyāya—zu Sārasvata. Als er zu ihm gelangt war, berichtete er den anderen von dem überaus strahlenden Sārasvata.“
वैशम्पायन उवाच
The verse highlights svādhyāya (daily sacred study) and self-discipline as defining marks of a true sage: purity of mind and regular practice generate spiritual radiance and authority worthy of being reported to others.
While Sārasvata is engaged in daily recitation, a pure and regular practitioner among the sages approaches him; afterward, he informs the others about Sārasvata’s exceptional brilliance and stature.