Sauptika Parva, Adhyaya 8 — Dhṛṣṭadyumna-vadha and the Camp’s Nocturnal Rout
माल्यप्रवरसंयुक्ते धूपैश्नूर्णश्व वासिते । भरतनन्दन! धृष्टद्युम्नके उस डेरेमें प्रवेश करके द्रोणकुमारने देखा कि पांचालराजकुमार पास ही बहुमूल्य बिछौनोंसे युक्त तथा रेशमी चादरसे ढकी हुई एक विशाल शपय्यापर सो रहा है। वह शय्या श्रेष्ठ मालाओंसे सुसज्जित तथा धूप एवं चन्दन चूर्णसे सुवासित थी ।। १२-१३ ई || तं॑ शयानं महात्मानं विश्रब्धमकुतो भयम्
mālyapravarasaṃyukte dhūpaiś cūrṇaiś ca vāsite | bharatanandana dhṛṣṭadyumnasya tadā śibire praviśya droṇakumārō dadarśa pañcālarājakumāraṃ samīpe bahumūlyāstaraṇopetaṃ kauśeyācchāditāṃ vipulāṃ śayyāṃ śayānam | sā śayyā śreṣṭhamālyaiḥ susajjitā dhūpacandanacūrṇasuvāsitā || taṃ śayānaṃ mahātmānaṃ viśrabdham akuto bhayam ||
Sañjaya sprach: O Spross der Bharatas, als Droṇas Sohn das Lager Dhṛṣṭadyumnas betrat, sah er den Fürsten der Pāñcāla in der Nähe schlafen, auf einem weiten Lager, mit kostbarer Bettstatt versehen und von einem seidenen Tuch bedeckt. Das Bett war mit erlesenen Girlanden geschmückt und von Räucherwerk und Sandelholzpulver durchduftet. Dort lag er—hochgesinnt, unbesorgt und ohne Furcht—unwissend der Gefahr, die der nächtliche Verrat sogleich heraufbeschwören sollte.
संजय उवाच
The verse highlights the moral tension of the Sauptika episode: striking an enemy who is asleep and unafraid intensifies the sense of adharma. The luxurious, peaceful setting contrasts with impending violence, prompting reflection on how vengeance can override warrior ethics and compassion.
Sañjaya describes Aśvatthāman entering Dhṛṣṭadyumna’s camp and seeing him asleep on a richly prepared, perfumed bed. Dhṛṣṭadyumna is relaxed and fearless, unaware that Aśvatthāman has come with lethal intent during the night.