अध्याय १४८ — कर्णप्रभावः, धृष्टद्युम्नस्य विरथता, तथा घटोत्कच-आह्वानम्
Chapter 148: Karṇa’s Pressure, Dhṛṣṭadyumna Unhorsed, and the Summoning of Ghaṭotkaca
मध्यंदिनगतं सूर्य प्रतपन्तमिवाम्बरे । न शेकुः सर्वभूतानि पाण्डवं प्रतिवीक्षितुम्,राजन! तत्पश्चात् अर्जुन बड़े-बड़े रथियोंको लाँचकर आगे बढ़ गये। उस समय आकाशमें तपते हुए दोपहरके सूर्यके समान पाण्डुपुत्र अर्जुनकी ओर सम्पूर्ण प्राणी देख नहीं पाते थे
madhyaṁdinagataṁ sūryaṁ pratapantam ivāmbare | na śekuḥ sarvabhūtāni pāṇḍavaṁ prativīkṣitum, rājan | tatpaścāt arjunaḥ baḍe-baḍe rathiyoṁ ko lāñchakara āge baḍha gaye | usa samaya ākāśa meṁ tapate hue dopahar ke sūrya ke samān pāṇḍuputra arjuna kī ora sampūrṇa prāṇī dekh nahīṁ pāte the |
Sañjaya sprach: „O König, alle Wesen vermochten den Pāṇḍava nicht anzublicken, denn er glühte wie die Mittagssonne, die den Himmel versengt. Danach drängte Arjuna vor und warf die großen Wagenkrieger zurück; in jenem Augenblick war der Sohn Pāṇḍus, gleich der brennenden Sonne im Zenit, unerträglich anzusehen.“
संजय उवाच