Nakula’s Declaration and the Uñchavṛtti Brāhmaṇa’s Superior Merit (Āśvamedhika Parva, Adhyāya 92)
तमाज्ञाय मुनि: क्रोधं नैवास्य स चुकोप ह । स तु क्रोधस्ततो राजन ब्राह्मणीं मूर्तिमास्थित: । जिते तस्मिन् भगुश्रेष्ठम भ्यभाषदमर्षण:,राजन! मुनिने उस क्रोधको पहचान लिया; किंतु उसपर वे कुपित नहीं हुए। तब क्रोधने ब्राह्यणका रूप धारण किया। मुनिके द्वारा पराजित होनेपर उस अमर्षशील क्रोधने उन भुगुश्रेष्ठठे कहा--
tam ājñāya muniḥ krodhaṃ naivāsya sa cukopa ha | sa tu krodhas tato rājan brāhmaṇīṃ mūrtim āsthitaḥ | jite tasmin bhṛguśreṣṭham abhyabhāṣad amārṣaṇaḥ ||
Vaiśampāyana sprach: Der Weise erkannte, dass es der Zorn war, doch er wurde nicht zornig auf ihn. Da nahm jener Zorn, o König, die Gestalt einer brāhmaṇa-Frau an. Als er vom Weisen bezwungen war, redete der unnachgiebige Zorn den Vornehmsten der Bhṛgus an—
वैशम्पायन उवाच