Parīkṣit-janma-saṃkaṭa and Kuntī’s petition to Vāsudeva (परिक्षिज्जन्मसंकटं कुन्त्याः प्रार्थना च)
यक्षेन्द्राय कुबेराय मणिभद्राय चैव ह,तथान्येषां च यक्षाणां भूतानां पतयश्न ये । कृसरेण च मांसेन निवापैस्तिलसंयुतै: ७ ।। इसके बाद यक्षराज कुबेरको, मणिभद्रको, अन्यान्य यक्षोंकी और भूतोंके अधिपतियोंको खिचड़ी, फलके गूदे तथा तिलमिश्रित जलकी अंजलियाँ निवेदन करके उनकी पूजा सम्पन्न की
vaiśampāyana uvāca |
yakṣendrāya kuberāya maṇibhadrāya caiva ha |
tathānyeṣāṃ ca yakṣāṇāṃ bhūtānāṃ patayaś ca ye |
kṛsareṇa ca māṃsena nivāpais tila-saṃyutaiḥ || 6 ||
Vaiśampāyana sprach: Darauf brachte er ordnungsgemäß die rituellen Anteile dar—kṛsara (eine gekochte Mischung), Fleisch und mit Sesam vermengte Opfergaben—an Kubera, den Herrn der Yakṣas, an Maṇibhadra und ebenso an die übrigen Yakṣas sowie an jene, die als Herren der bhūtas gelten. So vollendete er ihre Verehrung, indem er jede Klasse von Wesen mit den für sie vorgeschriebenen Gaben ehrte und die ehrfürchtige Ordnung des Ritus wahrte.
वैशम्पायन उवाच
The verse underscores dharmic ritual propriety: honoring different classes of beings (Yakṣas, bhūtas, their lords) with appropriate offerings sustains order and harmony within a major rite, reflecting disciplined reverence rather than arbitrary worship.
During the ritual sequence, offerings are presented to Kubera (as Yakṣa-lord), to Maṇibhadra, and to other Yakṣas and bhūta-lords—using kṛsara, meat, and sesame-mixed oblations—thereby completing their prescribed worship as part of the larger ceremonial context.