Adhyāya 51: Kṛṣṇa’s Leave-Taking and Departure for Dvārakā (द्वारकागमनानुमति)
अव्यक्तादि विशेषान्तं सहस्थावरजड्रमम् । सूर्यचन्द्रप्रभालोकं ग्रहनक्षत्रमण्डितम्,यह जगत् एक ब्रह्मवन है। अव्यक्त प्रकृति इसका आदि है। पाँच महाभूत, दस इन्द्रियाँ और एक मन--इन सोलह विशेषोंतक इसका विस्तार है। यह चराचर प्राणियोंसे भरा हुआ है। सूर्य और चन्द्रमा आदिके प्रकाशसे प्रकाशित है। ग्रह और नक्षत्रोंसे सुशोभित है। नदियों और पर्वतोंके समूहसे सब ओर विभूषित है। नाना प्रकारके जलसे सदा ही अलंकृत है। यही सम्पूर्ण भूतोंका जीवन और सम्पूर्ण प्राणियोंकी गति है। इस ब्रह्मवनमें क्षेत्रज्ञ विचरण करता है
avyaktādi-viśeṣāntaṁ saha-sthāvara-jaḍa-dramam | sūrya-candra-prabhā-lokaṁ graha-nakṣatra-maṇḍitam | idaṁ jagad ekaṁ brahma-vanaṁ | avyakta-prakṛtir asyādaḥ | pañca-mahābhūta-daśendriyāṇi caikaṁ mana iti ṣoḍaśa-viśeṣaiḥ asya vistāraḥ | idaṁ carācara-prāṇibhir pūrṇam | sūrya-candrādi-prakāśaiḥ prakāśitam | graha-nakṣatraiḥ suśobhitam | nadī-parvata-saṅghaiḥ sarvato vibhūṣitam | nānā-vidha-jalaiḥ sadālaṅkṛtam | etat sarva-bhūtānāṁ jīvanaṁ sarva-prāṇināṁ ca gatiḥ | asmin brahma-vane kṣetrajñaś carati |
Vāyu sprach: „Dieses Weltall ist ein einziger Wald Brahmans. Sein Anfang ist die unmanifestierte Prakṛti (avyakta), und seine Entfaltung reicht bis zu den unterschiedenen Prinzipien: den fünf großen Elementen, den zehn Sinnen und dem einen Geist — sechzehn insgesamt. Es ist erfüllt von Wesen, beweglichen wie unbeweglichen. Es wird vom Glanz von Sonne und Mond erleuchtet, von Planeten und Sternbildern geschmückt; ringsum durch Scharen von Flüssen und Bergen verschönert und stets durch Wasser vieler Arten geziert. Dies ist das Leben aller Wesen und der Lauf aller Geschöpfe. In diesem Wald Brahmans wandert der Kenner des Feldes (kṣetrajña).“
वायुदेव उवाच
The verse presents the cosmos as a ‘forest of Brahman’: an all-encompassing field arising from unmanifest Prakṛti and structured through key principles (elements, senses, mind). Within this vast, ornamented universe, the kṣetrajña—the conscious self—moves as an experiencer/witness, pointing toward self-knowledge and discernment between consciousness and nature.
Vāyudeva is instructing the listener by describing the universe in a vivid, poetic cosmological image. He reframes the world’s diversity (sun, moon, stars, rivers, mountains, beings) as a single coherent domain, preparing a philosophical reflection on the self (kṣetrajña) that traverses and experiences this ‘field’.