न भयं क्वचिदाप्रोति वीर्य तेजश्न विन्दति । भवत्यरोगो द्युतिमान् बलरूपगुणान्वित:
na bhayaṁ kvacid āpnoti vīryaṁ tejaś ca vindati | bhavaty arogo dyutimān bala-rūpa-guṇānvitaḥ || yo bhaktimān puruṣaḥ sadā prātaḥ-kāle utthāya snātvā pavitraḥ san manasā viṣṇuṁ dhyāyan idaṁ vāsudeva-sahasra-nāma suṣṭhu paṭhati, sa mahān yaśaḥ prāpnoti, jātyāṁ māhātmyaṁ prāpnoti, acalāṁ sampattiṁ prāpnoti, atyuttamaṁ kalyāṇaṁ prāpnoti; na ca kvacid bhayaṁ bhavati | sa vīryaṁ tejaś ca prāpnoti tathā arogyavān kāntimān balavān rūpavān sarva-guṇa-sampannaś ca bhavati ||
Bhīṣma sprach: Nirgends begegnet ihm Furcht; er gewinnt Kraft und inneren Glanz. Er wird frei von Krankheit, ausgestattet mit Leuchten, Stärke, Schönheit und Tugenden. Der Hingebungsvolle, der jeden Tag im Morgengrauen aufsteht, badet und sich reinigt und—im Geist über Viṣṇu meditierend—diese tausend Namen Vāsudevas ordnungsgemäß rezitiert, erlangt großen Ruhm, Auszeichnung in seiner Linie, unerschütterlichen Wohlstand und das höchste Heil. Nirgends erhebt sich Furcht gegen ihn. Er empfängt Kraft und inneres Licht und wird gesund, strahlend, stark, schön und vollendet an guten Eigenschaften.
भीष्म उवाच
Regular, reverent recitation of Vāsudeva’s thousand names—joined with purity and mental meditation on Viṣṇu—cultivates fearlessness, inner radiance, vigor, health, and overall auspicious welfare, presenting devotion as a disciplined ethical practice with transformative effects.
In the Anuśāsana Parva, Bhīṣma instructs Yudhiṣṭhira on dharma and religious observances. Here he states the fruits (phala) of reciting the Viṣṇu Sahasranāma: the devotee who rises at dawn, bathes, becomes pure, meditates on Viṣṇu, and recites the hymn properly gains fame, stable prosperity, and freedom from fear along with bodily and moral excellences.