Dāna–Tapaḥ Praśaṃsā and Gṛhastha-Upadeśa
Maitreya
धर्मलोपभयं ते स्यात् तस्माद् धर्म चरोत्तमम् | धर्मज्ञ! मनुष्य जैसा पाप करता है
dharmalopabhayaṃ te syāt tasmād dharma carottamam | dharmajña! manuṣya yathā pāpaṃ karoti, tadanusāreṇaiva tasya phalaṃ bhoktavyaṃ bhavati | ataḥ bhūtapūrva kīṭa! adhunā tvaṃ mṛtyubhayena kathaṃcid api vyathito mā bhūḥ | hā, te dharmalopasya bhayam avaśyaṃ bhavitavyam, tasmād uttama-dharmam ācaran tiṣṭha ||
Vyāsa sprach: „Deine Furcht sei allein die vor dem Verlust des Dharma; darum übe den höchsten Dharma. O Kenner des Dharma, der Mensch muss die Folgen entsprechend der Sünde erfahren, die er begeht. Daher, o du, der du einst ein Wurm warst, betrübe dich in keiner Weise aus Furcht vor dem Tod. Vielmehr sollst du wahrhaft den Niedergang des Dharma fürchten — so lebe fort in der besten und edelsten Lebensführung.“
व्यास उवाच
One should not be ruled by fear of death; the proper fear is the fear of losing dharma. Since actions inevitably yield corresponding results, the wise response is to uphold the highest righteous conduct rather than panic about mortality.
Vyāsa addresses a listener described as having once been a ‘worm’ (kīṭa), reassuring him not to be distressed by death. He frames the situation through karmic causality—sins bring matching consequences—and urges steadfast adherence to dharma as the true safeguard.