Anuśāsana-parva Adhyāya 112: Dharma as the sole companion; karmic witnesses; rebirth sequences
Bṛhaspati–Yudhiṣṭhira Saṃvāda
तीर्थशौचमनर्थित्वमार्जवं सत्यमार्दवम् अहिंसा सर्वभूतानामानृशंस्यं दम: शम:,कामना और याचनाका अभाव, सरलता, सत्य, मृदुता, अहिंसा, समस्त प्राणियोंके प्रति क्रूरताका अभाव--दया, इन्द्रियसंयम और मनोनिग्रह--ये ही इस मानस तीर्थके सेवनसे प्राप्त होनेवाली पवित्रताके लक्षण हैं
bhīṣma uvāca | tīrtha-śaucam anarthitvam ārjavaṁ satyam ārdavam | ahiṁsā sarva-bhūtānām ānṛśaṁsyaṁ damaḥ śamaḥ || kāmanā-yācanayor abhāvaḥ saralatā satyaṁ mṛdutā ahiṁsā samasta-prāṇiṣu krūratābhāvaḥ (dayā) indriya-saṁyamaḥ mano-nigrahaś ca—etāni eva asya mānasa-tīrthasya sevanena prāptāyāḥ pavitratāyāḥ lakṣaṇāni ||
Bhishma sprach: „Reinheit an einem tīrtha wird wahrhaft durch innere Tugenden erlangt: Freiheit von Begehren und Bettelei, Geradheit, Wahrhaftigkeit, Sanftmut, Gewaltlosigkeit gegenüber allen Wesen, Mitgefühl (Abwesenheit von Grausamkeit), Zügelung der Sinne und Beherrschung des Geistes. Dies sind die Kennzeichen der Reinheit, die man durch Zuflucht zu diesem ‘tīrtha des Geistes’ gewinnt — der inneren Pilgerfahrt des Charakters.“
भीष्म उवाच
True purification is primarily inner: integrity, truth, gentleness, non-violence, compassion, and disciplined senses and mind constitute the real ‘tīrtha’ (pilgrimage) and its fruit.
In Anuśāsana Parva, Bhīṣma instructs on dharma; here he reframes pilgrimage and ritual purity by emphasizing moral and psychological virtues as the defining signs of genuine sanctity.